Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
102
öfver Cassel; men på andra sidan lyfter sig ögat,
förbi den lilla sjön med sitt tempel, öfver den
omätliga parkens toppar till den på Karls-ber-
gets spets hvilande, gigantiska Octogonen: och
man förbiser ej den i en smakfull stil på nord-
liga sidan om hnfvudpalatset uppförda Theatern,
ett verk af den praktälskande Jerome Napoleon.
Men solen har redan tågat högt på himlen,
och finner oss ännu blott i förgården till Wilhelms-
höhes underverld. Vi vandra öfver det i solske-
net glänsande fältet, återkasta ännu en blick på
de Furstliga palatsen och dölja oss till höger i
parkens svala och doftande labyrint. På slingran-
de stigar, som omärkligt föra vandraren uppåt,
Öfver leende dalar, under stupande klippor, ge-
nomgå vi nu ett stort och kostligt naturens gal-
leri, rikt på omväxlande och betydelsefulla taf-
lor, från en tartarisk dunkel vildhet ända till
en ljus och elysiskt utbildad skönhet. Här står
Apollo» pelartempel, och belyses af solens strålar ;
der Dianas i en tyst skugga. Här framskymtar
Homeri pyramidaliska minnesvård; der, på slutt-
ningen af en kulle en enkel, af murgrön bekran-
sad rotunda och kallas Virgilii graf. En dyster
furuskog reser sig upp på det småningom uppåt
sluttande bergets nordliga sida; men till venster,
åt södern till, grönska ekar och kastanjer på kul-
larna, framsorla bäckar mellan blomsterflockarna
och förlora sig i dälderna. Här förvillar man sig
så gerna; och likväl stodo vi snart — jag vet ej
huru, eller hur fort; ty man räknar ingen tid i
skötet af en rik natur — vid Neptuni Grotta,
midt för de stora Kaskadernas murade väg, och
följde den uppåt på åttahundrade trappsteg till
Jätte Jcällan, der Enceladus makligt hvilar, un-
der det han uppbär en väldig klippa. I en sval
grotta, vid hvars ingång man emottages af en
Centaur och en Faun, hälsades vi af Jätten Po-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
