Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
örnar eller ufvar att bebo, men som en gång fär-
digt kan blifva lika beqvämt och angenämt in-
nanföre, som det är vildt till sitt yttre, skillde
jag mig från mitt sällskap. Nära det förfallna,
pittoreska Clemenskapellet gick jag upp igen
genom en vingård rakt emot det ståtliga Falken-
burg; men som ingen väg fanns, och höjden blef
allt brantare, kostade det mycken möda att kom-
ma dit. Men mödan blef rikt belönad. Ruinens
inre är aldeles härligt. Jag vandrade af och an
mellan murarna och genom de brustna hvalfpor-
tarna. Jag satte mig ned i gräset emot en vägg,
på det sirligaste tapetserad af murgrönsrankor.
Fåglar spelade i träden, som nu växa i de ford-
na riddarsalarna, aftonsolens rosensken höljde de
brustna tinnarna, mellan träden växte vin, och
då jag lyssnade, hördes det djupa sorlet af en
osynlig bäck, kommande från bergen.
Solens sista blick i vestern log:
Dagens varma vind, som långsamt dog,
Smekte än den slumrande naturen.
Trasten tystnade. En ödla kom,
Tog en domnad fjäril, såg sig om
Och försvann i mossbeklädda muren.
Blommans kalk sin sista vällukt göt,
Gäspade och så till sömn sig slöt;
Humlan kom för sent, och fann den sluten.
Slumra, blomma! nästa dag, som föds,
Bränner solen kanske dig till döds,
Eller blir din stjelk af stormen bruten.
Murgrön, du som yfves, tror du då,
Att du stöder borgen, när du så
Kring dess hvalf din späda ranka breder?
Ach! det muren är, som stöder dig;
Än i sekler skall han berga sig,
Stöda än din ätt i tusen leder.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
