Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
157
till, dagens iifventyr För mina lyssnande vanner,
samt lade mig derefter att hvila.
När jag sedan uppvaknade, efter en under-
lig, men som det syntes mig, ganska kort slum-
mer, hvarunder jag drömde, att jag gick uppför
berg, som betäcktes af träd med glödande, pur-
purfärgade kronor, uppfylldes hela rummet af ett
klart månsken. En inre oro, som jag ej rätt kun-
de förklara, jagade mig ut igen genom stadspor-
ten och öfver bron. Länge följde jag högra Neckar-
stranden , såg månskenet dallra på flodens yta och
skuggorna lägra sig kring klippornas fotter. Då
jag länge stått och betraktat den romantiska dal-
öppningen, vek jag af åtvenster, vandrade upp-
för en backe och anlände till ett skönt Lust-ställe,
till hälften liknande ett Slott, till hälften ett Klo-
ster, med en stor, enslig borggård, en i månlju-
set magiskt skimrande blomstergård och ett litet
tempel på en bergsbrant. En stor port, som led-
de till borggården, stod öppen. I ett par fönster
syntes ljus, och skuggor af en och annan mensk-
lig gestalt sväfvade förbi de himmelsblå gardi-
nerna. Trädgården var stängd; men jag blickade
dit in genom gallret. Poppel-löfven skälfde för
den stilla aftonflägten, som mera liknade en väl-
lustig suck från naturens barm än en vind, och
månskenet var så klart, att jag på afstånd kunde
skilja tusenskönor från eterneller och den ena
viol-blomman ifrån den andra. Jag återvände öf-
ver borggården, gick upp på taket af det lilla
lusthuset på en spiral-trappa och satt länge der-
uppe, försänkt i åskådning af den rika Neckar-
taflan, men utan njutning. Jag bar någon ting
på hjertat, som brände mig : nemligen — en Bil-
jett till Snäll-vagnen för att afgå till Basel, och
den var förfallen den 6 September. Således hade
jag icke stort mer än en dag att tillbringa i säll-
skap med de tvenne Landsmän, som ända från
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
