- Project Runeberg -  Minnen från Södern. Efter en resa i Danmark, Tyskland, Schweitz och Italien / Första delen /
195

(1831-1839) [MARC] Author: Karl August Nicander
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

195
stodo vi der, i den stendöda naturen, mellan
himmel och jord, sex och trettio lefvande varel-
ser , mulåsnan och förarens hund oräknade. Vi
hälsade hvarandra som bröder, men utgjorde väl
tillsammans en så brokig och underlig grupp, att
det nästan var en förlust för solen, som nu häng-
de blind i en packa af moln och dimmor, att hon
ej fick se och belysa den. Schweitz, Ryssland,
Liffland, Sverige, Preussen, Frankrike, Meck-
lenburg, Sachsen, England lemnade alla en eller
flera figurer till taflan. Här syntes bleka eller hög-
röda anleten, med uttryck af trötthet eller fröjd,
halfrusighet, sömn, hunger eller törst : en del af
skaran i stora runda hattar, svarta, grå eller hvi-
ta; andra med ludna mössor, hvita, blå eller
skottskt rutiga gångkappor : somliga grufligt skäg-
giga , andra glatt rakade, men med grymma mu-
stacher, med eller utan tillhörande pipskägg :
vissa med stora, ludna kängor, några med stora,
jernbeslagna, smutsiga skor — långa livita staf-
var i händerna och knyten, flaskor, renslar eller
bössor på ryggen — allt detta och alla dessa el-
ler något dessolikt skådar väl icke hvart århun-
drade på en gång tillsammans, på spetsen af
Wengern-Alp, nära sjutusen fot högt öfver haf-
vets yta.
Lützows Jagd af Körner söngs af oss alla på
Alpen : derpå slöto vi oss tätt tillhopa, förenade
våra händer till en stor knut och ett kraftigt hur-
ra, till beslut, återskallade i den höga rymden.
Derpå förströddes åter det af slumpen hopförda
sällskapet, liksom snöflockar för en alpvind, för
att aldrig mer, hvarken här eller på någon an-
nan punkt af den stora verldstheatern, stöta till-
samman. Hvardera Karavanen vandrade, i större
och smärre grupper, sin bana utföre; ty nu bar
det ändtligen utföre. Genom vatten och snö, öf-
N 2
r

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:00:53 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/minesoder/1/0209.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free