Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
213
Sa mente modren , der hon satt
Och söng och spann och strök sin katt;
Men Arnold sjelf, den giade
Och trygge fadren sade:
”När rätta mannen står för dörr,
Då gör jag bröllop, men ej förr.”
Så gick det vår’11 och sommar’n om:
Med rnolit och stormar hösten kom,
Och friare anlände,
I hvilka hjertat brände.
Hvar en; som syntes, fick sin korg,
Och drog sin väg med qval och sorg.
En natt, då regn från himlen flöt,
Och stormen vildt kring Wellhoru tjot,
Det hörs på porten klappa:
En Ryttare i kappa
Står genomhlöt från tå till topp ,
Och ropar doft: ”Låt opp, låt opp!
Snöhvita springar’n frustar glad,
Han aktar ej sitt kalla bad.
Nu blir der lif i huset,
Och Arnold sjelf med ljuset
Ledsagar in sin nya gäst
Och ropar: ”Max! tag Riddarns häst.’
”Låt Sleipner stå, gif honom blott
En kappe korn, om det är godt!
Hu, storm och skyar rasa —
Herr Arnold, tänd en brasa! —•
God afton, sköna Jungfru min!”
Så talte Ryttarn, och steg in.
Skön Hildegard, vid lampans sken,
Stod blygsamt djerf i dörren re’n,
Med fyllda vinpokalen
Hon trädde fram i salen,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
