Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
221
Jag är en man med gärd och grund.
Min boning står i Odens lund.
Mitt husfolk äro många,
Och armar har jag långa.
Svensk är jag: Se pa mina drag!
Och Sverige har ej två som jag.”
Så gästen. Arnold svarte då:
,3Den saken tål att sofva på.
Se, Herre! visar’n skrider
På tolf och natten lider.
Nu till din hvilokammar kom;
1. morgon språka vi derom. *
”Derom vi tala icke mer;
En gång jag beder, men ej fler.
God natt!” — så ltiddar’n sade,
Sin hand i Arnolds lade ,
Och hytte sist en eldig blick
Med sköna dottern, när han gick.
Snart slöts der port och släcktes ljus,
Bet blef så tyst i Arnolds hus.
I kammar’n hvilar gästen;
Men ute frustar hästen.
Ej regnet mer mot rutan siar ;
Och månen klar ur molnen går.
K sömnen spritter Arnold opp:
Han drömmer, att han hör galopp,
En stämma hör han ropa:
”Der fly de allihopa!
Se der är hon, och der är han —
Upp, Arnold! tag dem, om dn kan!’
Han vaknar; allt är tyst och still.
Han söker; ingen ser han till,
Ej hästen —* och än värre ! ,
Ej heller hästens herre.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
