Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
215
Pen granna skrud, hvari dig Våren klädde,
Skall brännas upp af sommarsolens lågor.
En lång och härlig vår du lefva skall,
]>Ie» dö försmäktandö i sommar’ns armar.”
Till andra systern, Norden, Skaparn sade;
”Ou, som förgäfves stolt mig trotsat har,
Och i din vanmakt hof dig upp mot himlen,
Att storma den, se! du skall döden dö,
Och stelna bort och under is begrafvas.
När våren nalkas, skall du långsamt vakna,
Och kläda dig i dagens skrud igen ;
Men knappast kronan smyckar dina lockar,
Och blommorna uppå din mantel fästas,
Förr’n polens vind dem alla härja skall,
Och all din härlighet till is förvandlas.”
Men till den tredje systern mild han sade;
”Det fröjdar mig, att du förvarat äu
Oiu oskuld. Oskuld är all skönhets moder,
Dess enda lif, liksom dess enda värn.
När Södern döv i sina egua lågor,
Då Norden under is och snö begrafves,
Du blomma skall i frid, i stilla fägring,
Och spegla dig i Lemans lugna himmel.
Din höst skall vara skön som Söderns vår,
Och skönare än Nordens skönsta sommar.”
”Så varde!” sade Gud — och så det vardt.
Ännu är Leman lika skön som fordom,
Och hon, som i dess himmel speglar sig,
Har än sin första oskulds glans bevarat,
Och hennes höst — (det har jag sett i dag)
Är ännu tjusande som Söderns vår,
Och mera skön än Nordens skönsta sommar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
