Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
291
Tamburini var Sallustio, Merit Lalande
Ottavia och Itubini var Appio: en trio af rostet,
sådan som man sällan får hora den. Skönt utfördes
den sköna duetten mellan Ottavia och Sallustio ,
och med obeskrifligt uttryck i spel och sång rig-
tade Ottavia till den missledda, men ännu äl-
skande maken sin afskedshelsning i den röran-
de Arian:
Saå, ehe nelï ore estrente
Og,ni rancor si tace.
Un segno almen di pace . . , ,
Pa^ga morrô cosi.
Henriette Clementine Meric-Lalande, född
i Dunquerquie, ingick tidigt vid Theatern i Nan-
tes, och sönig sedan i tvenne år påseenen i Ly-
on, hvarefter hon begaf sig till Paris och blef
den berömde Garzias elev. Begäret att uppnå
en ännu högre fullkomlighet i sin konst kallade
henne sunnan om Alperna, och hon gjorde i Mi-
lano , under ledning af Bonfichi och Banderani,
förvånande framsteg. Men födelseorten för hen-
nes rykte var Venedig, der hon under Carneva-
len 1824 uppträdde som Prima donna soprana
på Teatro della Fenice och i Pavesis Egilda,
Morlacchis Hda d’Armel och Mayerbeers Cro-
ciato in Egitto väckte en lika stor, som ovän-
tad förtjusning. Sedan den tiden steg hennes
rykte beständigt och Europas förnämsta hufvud-
städer, dem hon besökte, genljödo snart af den
ljufva Sangarinnans lof. Hennes rost är klar och
spänstig: ett lefvande uttryck och innerligt behag
utmärka hennes sang-och rörelser på scenen. Hon
saknar icke kraft, men är störst it sin mildhet.
Hon liar, utan att vara skön, något mäktigt ta-
lande och hänförande i sina anletsdrag: och i
T 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
