Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Men appå Ladens knä, »om är mjukt af den stoppade
pelsen,
Morrar cn mops, svartmuskig i synen, med rinnande
ögon,
Darrande som ett gelé, men grymt sjelfsväldig och
ilsken.
En af oss tre inpackas i vagnen hos Ladyn och jung-
frun,
(Pris vare ödet, det blef icke jag!) Vi öfriga tvenne
Finna vår plats framför i den skakande Cabrioleten,
Mindre beqväm, men treflig dess mer och med friar»
utsigt:
Och Vettuirinen sjelf, den vidtomfarne, med piskan
Sätter sig främst, mellan oss och de dragande hästar-
nas trio.
Klatsch! och äter en klatsch! och friskt öfver gator
och gränder
Ilar vår vagn, så lätt som ett rullande ägg öfver golfvet ;
Gatorna äro af huggen sten och släta som tiljor.
Mellan den ståtliga portens kolonner vi hålla. Besökar’n
Granskar de måugbestämplade passen och låter oss fara.
Makligt tåga vi fram i det rika, bördiga landet:
Redan Milanos resliga torn och granna palatser
Sjunka i fjerran och synas ej mer, och Domen allena
Lyfter ännu mot det blå sin flock af skimrande spiror.
Spirorna sjunka också; på trädens grönskande toppar
Sväfvar nu blott, med lyftade armar, den hvita Ma-
donnan ,
Mildt, som en himmelsk mor, välsignande barnen i
stoftet. —
Blomstrande stad, farväl! farväl) du stolta Milano!
Snart öfver San Donato till Meleguano vi lände,
(Mari^nano benämneg det ock), der Frankernas konung,
Frans den Förste vid namn, år femtonhundrade femton,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
