Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
305
Skfiidom oss dit 1 till Casa MandelU jag följer er se-
dan. —”
"Buta, Cosi" — jag svarade då — =”Stor tack för be-
sväret !
Ec:of en vedergällning — farväl!” Nu lyckan oss förde
Juit till locandan: der svängde vi in genom porten,
och åter
Snwgo oss hemligen ut ur en annan. Så slappo vi
följet,
Vaidrade staden omkring med friare, lättare hjertan,
Tills det var tid att åter försöka de rullande hjulen.
Bogo di San Donino var målet för dagen. Vid solens
Nelgång hunna vi dit. Vetturinen oss hvila beredde.
Lalyn var kinkig och svår. Hon prisade London och
Bristol,
Tritte på Vetturinen och klandrade maten och vinet,
Tills hon försvann i sin kyliga cell, och jungfrun med
henne.
Så mellan morgon och natt var den andra dagen för-
tiden.
Pannia vi sågo den följande dag. Napoleons Enka
Herrskar nu der i en lysande prakt, fast riket är litet.
Fordom hon satt på en kejsarethron, vid den väldi-
ges sida,
Och till sin fotapall Europa hon hade, den stolta.
Men när den mäktige föll och i landsflykt for öfver
hafvet,
Sönk 90m en sol i dess famn, hvi följde hon icke sin
herre?
Ensam han varit i storhet och kraft : så var han i ö>de;
Ensam han trånande dog i den fängslande Helenas
armar.
Ensam är Enkan också, med minnet af lysande tider,
Kallar sig än Majestät. Den titeln fick hon af honom,
I Del. U
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
