Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SOI
Gick jag deu fromme till mötes och sade: "Förtälj
mig , o fader !
Säg mig, hvad fegt här firas i dag i det sörjande
templet!”
Munken med djup och bäfvande röst mig svarade:
”Främling !
Det är de Dödas dag. Oss lefvande egnar att bedja,
Att vi må räknas en gång, ja snart, bland de saliga
döda
Och då han detta sagt, han höjde välsignande handen,
Helsade mildt oclli försvann i skuggan af innersta
templet.
Stilla jag vandrade ut, Stridt flödade himmelens tårar :
Solen var höljd i dok : det var tomt på torg och på
gator :
Klockorna klingade djupt, som de klingat till verldens
begrafning.
Ödslig och dystert skön var de Dödas högtid i Farma.
Dagen förflöt i ett hällande regn. Förgråten han sänktes
Ned på de vestliga skyarnas bädd ; men i yttersta
timman
ögat han torkade, log och födde den skönaste afton.
Solen, den stora topasen på himmelens barm , och na-
turens ,
Skapelsens krona, belyste så ren det yppiga landets
Tafla, som gladare, rikare biel’, ju längre vi foro:
Speglade sig i millioner afdaggiga blad eller blommor,
Sådde sitt himmelska gnid på den friska och svällande
grönskan :
Blickade skälmsk mellan renkorna fram, som i täcka-
ste kransar
Hängde från träd och till träd : hon var glad åt de
mognande drufvor,
Ilvilka hon fostrade sjelf och fyllde med eldiga safter.
Medan hon blickade nu på naturen med moderligt öga,
Je, med en döende moders blick, som lemnar de sina,
U 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
