Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
32
gen af Toscana, Leopold II, dernppe Låtit an-
lägga en mur, till skydd emot stormarna.
Närmare middagen, när vi redan länge farit
utfore, och lemnat bakom oss de kala, sterila ber-
gen, hvilken förtrollande tafla öppnade sig då
för ögat! O, sköna Toscana! I rik omvexling
blandade sig kullar och dälder. Inom murar af
solförgylda ekar och kastanier prunkade olive-
lunderna i frisk, blåaktig grönska på sluttande
höjder, och vinqvistarna, här ännu gröna, sva-
jade och slingrade sig i de skönaste rankor kring
murar och väggar. Cypresserna, höga, nästan
oförgängliga som Egyptens pyramider, stodo täta
och dunkla såsom vakter kring de täckaste villor
och byar. I vågor, som färgades af skiftande
ljus, drogo sig bergskedjorna, såsom på en gång
milda och majestätiska gränser kring den yppiga
trädgården, och då vi anlände, förbi en pittoresk
villa, genom en lång cypress-allé till poststället
jille Maschere, var luften så mild och varm,
som på en Nordisk Junii-dag, och solen log från
en blå himmel, mera prydd än skymd af lätta,
hvitglänsande skyar. Förtjust af den rika taflan,
vände jag mig till den gamle Tunesaren, som satt
helt alfvarsam och utsände genom vagnsfönstret
sina digra rökhvirflar, och frågade honom, om
han icke fann landskapet skönt? Utan minsta
förändring i ställning eller anletsdrag svarade han
med en djup basröst: ”Skönt? Skönt? Förmig
är intet land skönt, der jag ingen ting kan
förtjena. eller vinna’’ Och derefter talade vi
icke mer om naturens skönhet.
Snart var man på Värdshuset färdig med en
enkel middagsmåltid. Derpå skyndade vi ut i den
fria naturen. Vi tillsade Vetturinen att inhemta
oss på vägen, och vandrade förut. En tyst och
skön cypresslund eraottog oss vid den vackra, men,
som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
