- Project Runeberg -  Minnen från Södern. Efter en resa i Danmark, Tyskland, Schweitz och Italien / Andra delen /
102

(1831-1839) [MARC] Author: Karl August Nicander
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

102
Den B Februarii var jag i kyrkan Bambino
di Gesù vittne till eu Nunne-invigning, som för-
rättades af Cardirialen de Gregorio. Den unga
Adepten hette CarloUa Glitti, och antog nam-
net Maria Placida. Hon inträdde i kyrkan,
hvilken var medi blommor och grönsaker utstyrd,
som man någon gång ser en landskyrka i Sveri-
ge på Pingst- eller Midsommarsdagen» Rikt och
blossande var hon sjelf klädd, och bar en krona
på hufvudet: den jemnåriga vän, som åtföljde
henne, var nästan lika grann. De liknade i det-
ta ögonblick våra svenska bondbrudar; men de
nedföllo tillsammans på en bönpall framför ett af
kyrkans sido-altaren, och efter en kort andakt
trädde de frans inför Cardinalen, som redan, i
sin fulla skrud, satt inom högaltaret i en länd-
stol, och var omgifven af officierande Munkar
och Prester. Sedan de vördnadsfullt helsat den
ålderstegna Prelaten, emottogs den unga, blif-
vände Nunnan af sin Priorinna och sina, så väl
äldre som yngre, blifvande medsystrar. Ï en cell
afklädde de henne den prålande drägt, hon hit-
tills burit, och hon syntes åter i en svart skrud,
med långt, hängande, svart hår vid randen af
altar/t. Der tryckte hon — kanske för sista gån-
gen — sin verldsliga systers hand, och förd af
Abbedissan, trädde hon inom altarringen och ned-
föll på knä framför Cardinalen, som, till en bör-
jan, med en stor sax afklippte hennes sköna hår.
Sedan föregick visserligen åtskilligt, som jag ic-
ke kunde se; men Nunnan aflade sin ed med
hög, fast och klar stämma. Cardinalen bekläd-
de henne med slöjan och Ordens öfriga insig-
nier, lade sin hand på hennes plundrade hufvud
och välsignade henne. Sist undfägnades så väl
Nunnan som Öfriga åhörare med ett tal eller pre-
dikan, af den tjeUstförrättande Patern, en lång
och mager Augustiner-Munk. Déraf minnes jag

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:01:08 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/minesoder/2/0112.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free