- Project Runeberg -  Minnen från Södern. Efter en resa i Danmark, Tyskland, Schweitz och Italien / Andra delen /
123

(1831-1839) [MARC] Author: Karl August Nicander
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

123
en, som då är närvarande, är pliglig att hålla î
handen ett brinnande ljus, det må vara stort el-
ler litet. Det var ett skönt skådespel, att se liela
Corso upplyst af dessa mångtusende flammor och
de skiftande grupper, h vil ka der, i olika belys-
ning framställde sig. Vagnar och fotgängare hvim-
3ade om hvaraudra; hvar och en sökte utsläcka
sin grannes ljus eller upptända sitt eget, som nyss
af en annan nyflken eller näsvis granne blifvit
utsläckt. Glimmer och glans, buller och stoj,
glädje och oskyldig ostyrighet lekte och rasade
tillsammans förtroligt.
En ïVunna framträdde då till mig, tog mig
i handen och sade;
”Tack för sist!”
På rösten igenkände jag åter Arianna. Hon
blåste ut min vaxflackla: jag påtände, den, och
som jag gick fram till henne, blottade hon sitt
ansigte. Del var skönt som Italiens vår. Mera
kan jag icke, säga, och sedan såg jag henne
icke mera.
Vax dröp öfver kläder, hufvud och händer.
En man stod upprätt i en vagn, förespänd af tre
svarta hästar, hvilka trafvade friskt framåt. Det
var en upplysningens fiende; han höll i handen
en qvast, fästad på en stor käpp, hvarmed han
utsopade alla ljus, så väl till höger, som venster.
Lågorna fladdrade, röken hvirflade, till dess, i
en hast, Gensd’arnierne redo utåt gatan, och hvar
de redo, likväl helt långsamt, utsläcktes alla Moc-
coli. Denna släckning erböd ock en egen anblick.
Framåt Piazza del Popolo och Colonna slocknade
den ena lågan efter den andra, och inom två mi-
nuter befunno vi oss alla i mörkret, som dock
småningom skingrades af den behornade, nytän-
da månens bleka sken. Minnet af denna egna*
besynnerligt sköna afton blir i mitt innersta en
MqccoIo , som tidens stormar aldrig kuana blåsa ut*

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:01:08 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/minesoder/2/0133.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free