Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 252 —
I)eriore, den 20 Junii klockan 11 på förmid-
dagen, sköto vi ut från Capris stram!, passerade un-
der bergsklippsn, der ruinerna af Tiberii palats lig-
ga och spöka, odi som nu kallas Monte del Sqc-
corso, sägo öppningen af (len hemliga gång, sorti
var utsprängd genom berget från Slottet ned till
liafvei, ocli de tre besynnerliga Sockertopps-klip-
porna nedanför ört på en annan sida. Genom den
ena är en liten hvalfport uthuggen. De sparsamma
vindflägtar, som i början svalkade oss och befor-
drade farten, lade sig i middagsstunden till hvila,
Hafvet bief som en spegel. Vårt lilla vin - och vat-
tenförråd var snart förtärdt. Solen glödde och deß
glatta vattenytan återkastade mot våra Ögon de brän-
nande strålarna. Matta och drypande af svett för-
de våra fyra roddare med långsamma år-lag den
tunga farkosten. Klipporna på Sorrentinska udden
och den yttersta Punta della Çampanctla stodo
nakna och syntes genomglödgade af hetta. Vid
hafvets liorizont stod en varm dimma, och Rod-
darne pekade på ett stort hafsdjur, som de kalla-
de en "Carie Marino, ehe mangla ChrislianiJ
och som, med hufvudet och stjerten lyftade öfver
den hala ytan, flunsade omkring, spanande efter
rof. Vi songo, för att hålla oss vid mod, några
små Terzetter, och sången föreföll mig såsom de
Tre Mäns I/åfsång i elden. I åtta långa tim-
mar lådde min tunga vid min gom, och med en
skjorta öfver hufvudet satt jag och väntade slutet
af färden eller åtminstone solens nedergång. När
den begynte sänka sig och mista sin häftigaste
brand, skred båten förbi Sirenernas klippor (Scogli
di Galh), der ingen Sirensång hördes, förbi det
skona Posilano, förbi Fureno och Erola, sopi
ligga på hvar sin sida af en stolt bergpyramid, på
hvars branter husen klättrat upp i långa rader och
Omslingras af yinrankor. Slutligen vid solnedgån-
gen veko vi om udden Punta di Conca, bhc-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
