Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nedför berget åt Biodling till, Men jag kunde
ej underlåta att sätta mig ned i gräset och med
verklig andakt betrakta den gamla Tempelherre-
Kyrkan, hvilken från denna sida framställde sig
så högtidlig och pittoresk, med sina långa, sirade
fönster och sin lilla tornspets, och omgifven af
träd och buskar. Vid grinden, under en hvalf-
båge, satt en gammal tiggerska och söng en psalm:
Byn Mödling låg nedanföre, så stilla och prydlig
på Söndagsmiddagen, och aflägsna valdhornsljudL
hördes från en trädgård. Oupphörligt sväfvade för
min inbillning, att jag förr sett något, hvaraf hela
denna tafla var en reminiscence: och då jag ge-
nomletat hela mitt Minnes konstsamling, fick jag
till min glädje reda på den bild, jag sökte. I
Upsala hade jag nemligen om hösten 1824 till
låns af G—s en liten, Tysk Taschenbuch, hvari
befunnos flera gravurer Öfver gamla slott och kyr-
kor. Bland dessa kunde jag ej utan en oförklar-
lig inre rörelse betrakta en högtidlig, göthisk
Ityrka med långa, ornerade fönster och omgifven
af vackert löfverk. Jag visade bilden för Spina-
rosa *), hvilken jag då dagligen såg hos mig, och
han erfor samma intryck. Ett af våra nöjen un-
der flera veckors tid bestod deri, att han, efter
den intagna tarfliga måltiden, satte sig till kla-
veret, slog upp den lilla Taschenbuchen, nemli-
gen det blad, der det kära Templet stod, med
underskrift: Tempelherrenhoj zu.-•• (det grä-
mer mig att jag förgätit namnet), lade den fram-
för sig på notställaren som en notbok, och, med
blicken på den lilla, romantiska larnlskapsbiten,
lät fingrarna löpa på tangenterna och skapa sköna
musikaliska phantasier. Jag stod bredvid och hörde
och såg och njöt; och så kunde vi vara länge och
— 396 —
Sedermera Professor Tonieros.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
