Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mödrarnas bok. Av Ivan Oljelund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fattiga mest... Detta är väl inte matematiskt riktigt, men det
är påfallande hur många namnkunniga söner och döttrar som
minns sin fattiga mor och sitt torftiga barndomshem. På
dessa sidor skildras en god del av den svenska fattigdomen. Om
dess »betydelse» vittnar både statsråd och industriledare såväl
som professorer, konstnärer och präster. Roten, den äkta
svenska, går i dagen och går högt, ända upp till konungens rådsbord.
Folklighetens starka stam reser sig genom hela det svenska
samhället. Den segrande demokratins söner i första led berättar här
om sina mödrar. I nästa led hade det kanske varit för sent.
Det är ofta skildringar som kommer redan denna tid att
gnugga sig i ögonen. De har en oavsiktlig märg och kärna.
Berättelser om arbete, ständigt återkommande, evigt slit, om uthållighet,
pliktkänsla, självförgätenhet, kärlek och uppoffring utan ände.
Det är häpnadsväckande vad forna tiders mödrar, 1800-talets och
sekelskiftets, kunde prestera! Inga barnskaror var för stora att
födas, klädas, vårdas och fostras. Ingen brist på modern
bekvämlighet, ett okänt begrepp, kunde förmå dem att misströsta
om livet eller svika sina skyldigheter. De hann med allt,
förmådde allt, gjorde allt — och tackade Gud, om bara inte
timligheter-na tröt i deras ständigt verksamma händer. Ty de visste vad
sådant betydde. Deras kroppsliga och andliga outtröttlighet och
tillförsikt förefaller gränslös.
De ägde kraftkällor. Själva arbetet var en outsinlig sådan, men
även och framför allt religionens flöden och rättrådighetens
omutliga djup. Påfallande syns mig religionens betydelse som
fäste och ankargrund, även i de hem och miljöer, där man
knappast väntat sig möta den. Dessa mödrar blev visa i sina med
fyllda uppgifter mättade samveten och »låtsades inte om» vad de
inte fattade med sina hjärtan. De ägde den goda säkerhetens
ro. Och med oemotsäglig pondus, med det egna exemplets allt
övervinnande makt kunde de lära barnen vett, arbetsamhet och
respekt för en fast och hederlig livsordning.
På den punkten formar sig dessa mödraminnen till en spegel
och lärobok. De mest ogynnsamma jämförelser faller av sig
själva ut till den auktoritetslösa och uppfostringsvilsna nutidens
nackdel.
8
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
