Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ollas-Mor. Av Jones Erik Andersson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OLLAS-MOR
av
Jones Erik Andersson
Bondkvinnan — hemkvinnan.
Hon föddes i ett enkelt, torftigt bondehem i den äktsvenskaste
dalabygd högt uppe bland bergen de blå, ett stycke norr om
Siljan. Det var på Ollasgården i Ovanmyra, en gammal gård
redan då i början av 1860-talet, med låg ryggåsstuga, dito
»vesti-stugu», gråa lador, härbren, stall och timmerfjus (lagård), allt
hopgyttrat knut i knut, som fordomdags sed var. Här fick hon
växa upp hos mor och far och lära sig allt som till ett
självhushållande bondehem hör, sköta kor och får och getter och gris,
laga mat av gårdens egna produkter, koka gröt och välling, ysta
ost och kärna smör, taga reda på slakt och stoppa korv och torka
fårbog, brygga maltdricka och baka bröd av mångahanda sorter,
allt som till livets uppehälle och nödtorft hörer utan anlitande
av krämareställen och handelsbod. Och förutom mat hörde även
beredningen av kläder till dagens lösen: odla och förädla lin,
klippa får, karda ull och spinna garn, väva linne- och yllevävar,
vadmal, mattor med mera sådant i oändlighet —
du bondens goda kvinna,
hur kan du allting hinna,
du arbetets furstinna ...
Jo, Ollas-Mor hade ej för sed att kuta ut och in i
granngårdarna och ralla och rabbla, »schoppa», som den moderna termen
lyder, som stadskvinsen gör, de där av rätta sorten, som springer
13
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
