Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - »Hon hade ingen ovän.» Av Ida Gawell-Blumenthal (Delsbostintan)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
"HON HADE INGEN OVÄN"
av
- Ida Gawell-Blumenthal
Min egen älskade och beundrade mor ... Om jag ser henne
mot bakgrunden av mina ljusa och vackra barndomsminnen eller
som gammal och grå, då barn och barnbarn sletos om att få ha
henne i sina hem, alltid står hon för mig som ett oupphinneligt
ideal.
Hon hade sina rötter djupt i den kraftiga hälsingejorden.
Hennes morfars farfar var korpral på Hälsinge regemente och hette
Forssell, ett namn som sentida ättlingar gjort all heder. Morfars
far, morfar och far voro begåvade präster. Föräldrarna voro
kyrkoherden Albert Steinmetz och hans hustru Brit-Marie Forssell,
och sju barn växte upp kring dem i Rogsta prästgård, bland dem
dottern Sophie.
På den tiden då Sophie uppfostrades skulle de unga
prästdöttrarna sitta i vävstolen eller vid spinnrocken klockan sex på
morgonen. De måste hinna med så och så många alnar väv eller
pas-mar garn om dagen. Allt skulle förfärdigas hemma, och i alla
sysslor måste husets döttrar deltaga.
Att Sophie var mycket musikalisk och hade en vacker röst kom
bra till pass, då bröderna kommo hem från Uppsala under
ferierna och det blev duetter och körsång. Men att hennes röst
skulle kostas på någon slags utbildning, kom ju inte i fråga. Och
det väckte nästan uppseende, då hon en vinter vistades hos
släktingar i en stad och fick litet undervisning i teckning, för vilket
hon hade goda anlag. Det var just inte vanligt på den tiden att
41
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
