Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ett verksamt liv. Av Axel Pehrsson-Bramstorp
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
utvecklingen. Inte minst för vilket ändamål ett eventuellt
överskottskapital förmånligast borde placeras. Att täckdikning av
jorden var bästa kapitalplaceringen blev efter vissa försök på
mindre områden klart på ett tidigt stadium, varför mor inte ens
motsatte sig att låna pengar för täckdikning av jorden. Hennes
princip var eljest att begränsa utgifterna, så att ett normalt år
lämnade något kassaöverskott för eventuella behov under
sämre år.
Åren gingo och pojkarna fingo fullgöra sin värnplikt samt
inhämta kunskaper i lantbruks- och folkhögskola. Mor hade även
intresse för allmänna ting. Hon reagerade starkt mot den
gamla tidens sätt att behandla åldringar, som efter att ha slutfört sitt
dagsverke saknade medel även till det nödtorftigaste för livets
uppehälle, samtidigt som hon inte hade mycket till övers för
dem, som under sin krafts dagar knappast tänkte vare sig för
dagen eller på att spara något för framtiden och ålderdomen.
Försvaret betraktade hon som ett nödvändigt ont, som endast
fick användas för att värna vår frihet och självständighet. I
konsekvens med denna uppfattning sade hon sig under
unionskrisen 1905 förstå norska folkets synpunkter och menade att vår
försvarsmakt borde tjäna annat syfte än att tvinga Norge kvar
i unionen.
Då jag år 1908 gifte mig och skaffade eget jordbruk, som låg
intill föräldrahemmet, övertog min broder ledningen av detta
senare. Då han levde ogift, blev det mor som skötte om hemmet
för honom, och då vi voro nära grannar, blev det ofta
påhälsningar. Särskilt sedan min hustru och jag fått barn blev mors
intresse vidgat. Då jag år 1912 blev väld till landstingsman,
minns jag mycket väl mors varning, som hon uttryckte så, att
landstinget går väl an, som inte räcker så länge, men jag hoppas
att du inte låter förleda dig att välja dig till riksdagsman, ty då
glömmer du att sköta ditt jordbruk. På grund av suppleantskap
blev jag ändock riksdagsman år 1918.
Den kanske svåraste motgång, som drabbade mor under
hennes livstid, var då min broder år 1919 efter några dagars
sjukdom (spanska sjukan) plötsligt rycktes bort. Detta sår kunde
emellertid liksom andra läkas. Att mor fick sällskap och för-
53
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
