Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mia. Av Anna Lenah Elgström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
flickor. Herrarna Strömberg — det fanns två söner till — voro
långa, ståtliga, rödhåriga och koleriska. Så voro också deras mor
och syster Clara. Men kvinnorna i familjen tyckas ha varit de
mest begåvade. Charlotte Strömberg tog sig före något för en
»fin» dam på den tiden så ovanligt som att sätta upp en
modehandel i Brunkebergs hotell. Då Mia hunnit bli tio år gammal,
ägde den en vidsträckt kundkrets bland modehandlerskans forna
umgängesvänner. För övrigt tillhörde hon alltjämt den krets av
religiöst intresserade, högborgerliga eller adliga människor, vilka
vid denna tid samlades kring Carl Olof Rosenius. Även Clara
Strömberg var pietistiskt anlagd och speciellt god vän med
professor Rudin, i vars hem i Uppsala hon omsider dog.
Vänskapsförbindelser med betydande män inom dåtidens
fromma kretsar tyckas ha hört till damerna Strömbergs
traditioner. Hos fru Charlotte Strömberg i hennes lilla hem under
takåsen i Brunkebergshotellet gick också »den kristne
trubaduren», Oscar Ahnfeldt, ut och in, då han inte med sin guitarr
var på resor för att sjunga sina »Ahnfeldts sånger». Jag minns
det djupa intryck det gjorde på mig, då min mor berättade, hur
han, som var mycket förtjust i musik, ofta gick på operan i
Stockholm, men för att ej besmitta sina ögon med scenens prakt
och fåfänglighet satt på sin parkettplats med ryggen vänd
mot scenen.
I detta hem, präglat av innerlig pietistisk religiositet och en
viss, trots penningbekymren kulturellt sober finess, växte lilla
Mia upp bland idel vuxna syskon. Hon var ytterligt liten och
spenslig — jag har kvar hennes brudhandskar, köpta i Adelaide
i Australien, där hon och min far gifte sig; de verka att ha
tillhört ett tolvårs barn. Hon var inte vacker, hade finspunnet
röd-gult och sedan tidigt grått hår, ljus, fräknig hy och mycket ljusa,
blåa ögon samt anlag för fetma efter sin tidiga medelålder. Men
det fanns hos henne något luftigt och fantastiskt, som kommer
fram inte minst i de smeknamn, vilka framför allt hennes broder
Ossian bestod henne med: »Lilla flyttfogel», »Lilla luftande»,
»Lilla orosande», skriver han till sin syster i de många brev han
från världens olika hamnar sände henne under hennes barndom
i Stockholm, och därefter till Mamsell Fryxells berömda flick-
64
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
