Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En bergsmansmoder. Av Fejan Forsslund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dessa stökdagar en plåga — för mor var det en naturlig
livsföring.
Åtta bykgummor arbetade några gånger på året med väldiga
högar av kläder. Då var det mer än vanligt brått för mor, ty
alla skulle ha kalasmat. Vi barn tyckte att det var särskilt roligt
att då vara i köket och höra på gummornas snatter. När
Munk-backs-Sara berättade sina tokroliga, mustiga historier,
skrattades det så att tårarna tillrade nedför fårade kinder. Vintertid
måste de klappa kläderna i en bäck en bit från gården. När de
då kom hem till måltiderna skramlade kjolarna som isbitar om
benen. Underligt nog blev ingen förkyld, kanske berodde det
på att mor hade het mjölk och varsin sup i ordning åt dem.
Stämningen försämrades inte, tvärtom!
Hur orolig var inte mor många gånger över fars farofyllda
gruv- och egendomsspekulationer! »Du tar dig vatten över
huvudet och hinner inte sköta allt.» Men mycket vill ha mer. Mor
fick mer och mer arbete, men hon var seg. Hon födde också
under tiden 7 barn — 3 söner och 4 döttrar.
Gästfrihet hörde till fars egenskaper. I källaren måste
ständigt finnas färdiglagad mat för långväga gäster, som kanske
stannade flera dagar. Telefonen annonserade inte deras ankomst
den tiden. Jag hörde aldrig mor klaga förrän hon fyllt 60 år.
Hur gärna ville hon inte byta denna drygskötta gård mot en
liten rödmålad stuga!
Julen firades traditionsenligt, föregången av slakten i
november, med allt vad därtill hörde. Hundratals talgljus stöptes.
Massor av stora limpor bakades och skickades till
arbetarfamiljerna. Julkalas både hemma och hos grannar efter jul följde
slag i slag.
För inte länge sedan träffade jag en dotter (87 år) till
bergsmannen som före min far ägt Storgården, en gård under Sörvik.
Hon berättade, att strax nedanför gården vid Väsmans strand
hade legat ett brygghus med ett rum som använts till skolsal för
traktens barn. Där hade mor börjat sin kortvariga skolgång. Jag
ser henne i andanom gå över tunet här med sin lilla katekes,
sin läsebok och sitt smörgåspaket. Hon är allvarsam, kanske
lillgammal men så förtjusande i sina två långa flätor.
84
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
