Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - »Sådana hem... Sveriges styrka.» Av Karl Larsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
av barnen voro pojkar. Vartannat år kom en ny telning, allt som
allt nio, av vilka tre dock dogo i unga år. Med en så pass stor
barnflock omkring sig gällde det att arbeta tidigt och sent.
Matbehovet skulle tillfredsställas, barnens kläder ses till och hemmet
hållas rent och i ordning. Dessutom levde mor i daglig ångest
för att vi barn skulle råka ut för någon olycka. Vi tyckte om
att leka på banvallen, trots alla förbud, och när tågen kommo
gällde det för mor att finna ut var hon hade oss.
Mor var en kristen. Som sådan minns jag henne från mina
tidigaste dagar. Hon var ofta orolig för far. Han var inte alltid
nykter, och mor var ängslig för att han skulle bli överkörd eller
genom att försumma sin post bli bötfälld, kanske avskedad. Nu
och då medan hon väntade på honom sjöng hon någon av de
sånger som då voro i bruk. Till kyrkan kom hon inte så ofta.
Det var tio kilometer dit. Någon gång brukade mina föräldrar
göra sällskap dit, men det blev väl inte mer än en gång om året.
Det stora omslaget kom när jag var omkring åtta år. En
religiös väckelse gick över bygderna. Skaror blevo omvända, bland
dessa min far, under det att mor fick sitt andliga liv fördjupat.
Därmed kom en ny anda in i vårt hem. Inga dryckeslag längre.
Ingen ängslan för att far skulle komma drucken hem. Intresset
för religiösa böcker och tidningar vaknade. Annars var nog
bibeln den mest lästa boken.
Några meningsbrytningar mellan far och mor förekommo icke.
Hans vilja fick vara den bestämmande. Endast en gång vill jag
minnas att hon opponerade sig, och det var när en av fars
släktingar varit hemma och fått löfte att låna några hundra kronor,
nästan allt de hade på banken. Men då hon inte ville att hennes
åsikt skulle bli känd, fick saken ha sin gång.
Far var rätt sträng, och vi barn hyste en hälsosam fruktan för
honom. Vid förekommande fall var det alltid mor som måste
medla för oss.
Som sextonårig kom jag bort från hemmet för att lära ett
yrke. Efter detta blevo mina besök hemma av mera tillfällig
natur. När jag själv något senare blev frälst och kände kallelsen
att bli frälsningsofficer, blev nog mor åtskilligt betänksam, men
hon var taktfull nog att inte göra några invändningar. Med ti-
’128
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
