- Project Runeberg -  Min Mor / 1. Fyrtiofem svenska män och kvinnor om sina mödrar /
135

(1947) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mor och son. Av Knut Lundmark

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

MOR OCH SON

av

Knut Lundmark

Det är midsommarafton för snart femtio år sedan. Den lilla
norrbottniska byn höjer sig upp, i viss mån terrassformigt, från
den avlånga lilla sjön, med namn på -träsk liksom nästan alla
sjöar i detta landområde. Visserligen var sjön i allra första hand
barrskogsomsluten, men björken blandade upp tallskogen
väsentligt på den obebyggda sjösidan. På byasidan kransade en del
björk sjöstranden. När jag långt senare läste i den frödingska
dikten om »den björkskogsomkransade sjön», klack det till i
mig. Så kunde man nog också benämna min barndoms sjö.

Det är rätt sent nu, så normalt skulle vi ha varit i säng, men
i dag är det midsommarafton, denna underbara dag, då man har
rättighet att inte sova alls utan i stället leka, vaka, vandra
omkring i byn alldeles fritt, slå sig ihop med de andra små eller
också sitta för sig själv.

Kusin Arthur och jag sluta oss ej till de andra utan utföra våra
stillsamma lekar på gården. Denna ligger rätt högt över sjön. Vi
ha det väsentligaste av byn nedom oss. Solen står nästan i norr
— inte finna vi det vara någonting märkvärdigt — just nu syns
inte eldklotet, ty låga berg och mäktig skog döljer det för
ögonblicket. Det råder någon slags skymning, i varje fall en avtoning
av dagsljuset. Sjön ligger spegelblänk, myggens pip blandar sig
med humlornas hemtrevliga mumlande, koskällor höras
avlägset, det doftar från vallarna och från blommor i den lilla
»kryddgården», allt är så underbart, tillvaron får en himmelsk karaktär,
kusinen och jag leka ej längre, vi bara existera, vi förnimma utan

’135

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:01:41 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/minmor/1/0137.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free