Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tjänstekvinnans dotter. Av Gust. Mosesson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det är svårt att i korta drag teckna en personlighet, som gjort
djupare intryck på en än någon annan människa, men vid mina
försök att fixera vad som blivit det starkaste intryck min mor
gav mig, kommer jag till att det var hennes stora moraliska mod
och hennes osjälviskhet. Vem som än var rädd, min mor var det
aldrig. Höga herrar eller förfallna stackare, som hon talade med,
sade hon oförfärat vad hon tyckte.
Om jag berättar ett litet drag av hennes mod, så må det belysa
vissa sociala villkor i Värmland under mitten av 1880-talet.
Landsvägen mellan Stockholm och Kristiania strök förbi mitt
hem, och en formlig ström av tiggare kom nästan varje dag för
att begära mat eller natthärbärge. Ett par timmar efter middagen
kom en dag en orimligt stor och rå sötare in i köket och begärde
mat. Mor var ensam med en kull småttingar och en 17-årig syster
till mig.
»Nu är det några timmar sedan vi åt middag, så någon lagad
mat kan ni inte få, men är ni hungrig, skall ni få kött och bröd»,
sade mor, där hon satt vid sin sömnad. »Jag äter inget kött och
bröd, utan jag ska ha lagad mat», röt den bistre sotarn. Min
syster sprang i förskräckelsen in i skafferiet och gömde sig.
»Jaså, låter det på det sättet, då blir ni nog utan kött och bröd
också», sade mor lugnt. »Det ska jag visa er», svarade sotarn.
»Jag ska ha lagad mat i vartenda hem, där jag så befaller!» —
»Det skulle vara roligt att veta med vad rätt», undrade mor.
Ur någon packning drog då sotarn upp ett stort kuvert och
vecklade upp ett papper, stort som förra tiders pass. Vi Oscar
med Guds nåde etc., läste mor, bjuda och befalla, att
sotaren N. N. skall tillhandahållas mat i varje svenskt hem, där han
så fordrar. Mor lade ihop plakatet, sedan hon läst det, och
räckte det åt sotarn: »Jag ser nog, att det är ett både tryckt och
skrivet papper, men var så god och visa mig konungens namn
och det kungliga sigillet». Sotarn tog istället fram en smutsig
brödbit ur sin ränsel och gav åt min lille bror, som satt på
vattentunnan vid dörren. »Kom och stäng grinden till
trädgården efter mig», befallde han myndigt, i det han gick ut. »Ni är
olycklig för mig, karl, om ni inte stänger grinden ordentligt
’151
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
