Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - »Arbete, blommor och barn.» Av Valfrid Spångberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tycktes arbetet henne lätt jämfört med lanthushållet. Hon var
liksom pappa i femtioårsåldern, då man eljest inte är upplagd
för nya konster, och hade slitit hårt på sina aldrig starka
krafter. Jag förstod inte den tiden vad det krävde. Men efteråt har
jag tänkt med beundran på att hon gick i land med det.
Sedan jag slutat skolan, lämnade jag hemmet och kom så
långt bort, att jag endast sällan kunde ta mig dit. Pappa dog
efter några år, gården såldes och mamma flyttade till en lägenhet i
trakten, där hon kände sig hemma efter de år hon tillbragt där.
En tanke att återvända till landet för att komma närmare sina
gamla vänner slog hon ur hågen, då det inte fanns många i livet
av dem, och till Stockholm ville hon ej. Det var främmande land
för henne. Hon besökte oss där ibland, men mest foro vi till
henne. Särskilt gladde det henne, när vi hade barnen med oss,
om de inte stimmade för mycket. Hon hade alltid trivts med
barn och barn med henne. På landet samlade hon grannbarnen
omkring sig, och släktens gingo långa vägar för att träffa
henne. När jag gick i skolan på landet, brukade hon emellanåt
komma dit och hämta mig och fick då alltid en svärm barn omkring
sig. På gamla dagar, när hon ej längre orkade leka med dem, var
det hennes stora glädje att ändå se barn i hemmet. Grannarna
lämnade in sina småttingar till henne, och hennes lekvrå var ett
eftertraktat ställe. Arbete, blommor och barn hade varit hennes
liv och förblev hennes glädje.
Men livet var även olyckor, sjukdom och död. En
ungdomsvän till henne, vid vilken hon varit mycket fäst, drunknade i
Kvarnviken ovanför Hedetorp, då hon var helt ung. När hon
varit gift några år, kom pappa hem avsvimmad efter en
blod-störtning. Han var ensam i vagnen, men den kloka hästen hade
tagit sig fram på egen hand. Han hämtade sig och hade aldrig
mer någon känning av sjukdomen. Men vilket slag, då det
hände! Några år senare fick jag maginflammation och svävade länge
mellan liv och död. På flera dagar såg man intet liv i mig,
brukade mamma säga. Det gick över. Men vilken oro, medan det
stod på. Året efter det jag slutat skolan fick jag lungsot och
tillbragte en vinter i Jämtlandsfjällen och en annan i Schweiz.
På mig gick ingen nöd, men värre var det för mina stackars för-
’197
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
