Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fyra flickors mor. Av Lydia Wahlström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FYRA FLICKORS MOR
av
Lydia Wahlström
Biskop Gottfrid Billing, som var biskop i Västerås stift innan
han kom till Lund, sade en gång i kanske lite maliciös ton vid
en visitation i juni 1894 till min far: »Kyrkoherdens familj är
den lärdaste i stiftet.» Jag tänkte för min del, att det under
dåvarande förhållanden säkert inte betydde så mycket, men sant
var det nog, och i så fall berodde det mest på min mor, som var
en utpräglat intellektuell natur med huvudsakligen litterära och
estetiska intressen.
Hur våra föräldrar hade kommit tillsammans var nog en gåta
för oss alla fyra flickor — den enkla lantprästen och den firade
Stockholmsflickan, som tog sig ännu mera drottninglik ut vid
hans sida än hon eljest skulle ha gjort. Min far, kyrkoherde J
o-han Gustaf Wahlström från Hedemora, som slutligen
hamnat i Västerås-Barkarö ganska obetydliga pastorat, hade
egentligen blivit präst bara på sin mors uttryckliga önskan. Han
kom från så helt annan omgivning, att han nog ibland hade svårt
att finna sig till rätta i många av de hemseder och julfirningar,
som min mor ärvt mera från sitt adoptivhem hos en rik tysk
sjökaptensänka, fru Böst, än från sin egen officersfamilj.
Så uppkom den egendomliga blandning av dalkarlstradition
och Stockholmsborgerlighet med ett visst tyskt inslag, som
präglade hemlivet i Barkarö prästgård under min barndom. Vår
morfars far hade vid mitten av 1700-talet invandrat från
Wismar, som då ännu var svenskt, till Stockholm, men i min mors
föräldrahem hade knappast något tyskt glömt sig kvar, och
’237
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
