Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Svenska mödrar. Av Ivan Oljelund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
överlägsenhet, som inspirerat till friska och varma
skildringar. Klarögd kärlek är aldrig sentimental.
De hade krig jämt! Denna reflexion tränger sig fram bland
andra vid studiet av bokens bidrag. Mödrarna, kvinnorna, har
alltid fått kämpa för livet och livets rätt. Också i vår långa fred
har de ständigt varit på krigsfot mot oredans, oordningens,
lättjans och upplösningens makter. I fattigdom som rikedom.
Att fostra nya släkten är att repetera hela kulturutvecklingen,
att oavlåtligen tukta och disciplinera barbaren i människan, även
när han med sitt mest bestickande leende i det egna barnets
ansikte tigger om försköning. Det är att hålla kontakten öppen
och linjen ren för det hållbara och stigande, ärvda och goda i
alla tiders mödrars prövade pedagogik. I vilket stånd som helst
och under de ogynnsammaste villkor. Frid har nog mödrarna
därvid vunnit, men föga fristunder. Det manliga krigandet har
en ände, men kvinnornas kamp för livets rätt till fostran och
kultur är ändlös. Endast sådana futiliteter som damm, disk och
mal rår ingen ny världsordning på.
Det var alldeles samma virke i de socialt högtställda mödrar,
som här skildras. De lyckliga villkoren förledde inte prinsessan
eller grevinnan, statsrådsmakan eller landshövdingskan i äldre
tider att desertera från sin post. Ansedd ställning befriade inte
från hänsyn, rikedom inte från huslighet och enkelhet, frihet
inte från värdighet och nöjet inte från plikten. Bara det — eller
även det — att de inte heller var befriade från barn är vältaligt
nog. För hem och bam fick det offentliga plikt- och nöjeslivet
stå tillbaka, om det inte kändes tungt nog ändå. Det stod äldre
hedersbud hindrande på den breda vägen, de egna
föräldrarnas. Och av de två portalerna, som ledde till ungdomsfostran:
kärlek och respekt, stod den senare på självrespektens grund.
En god del av det sociala ansvar, som samhället nu känt och
övertagit, kom på dessa mödrars och kvinnors lott. De valde det
själva i prästgårdar och landshövdingehus, tvingade av sin
»sam-hällsmoderlighet», innan ordet var uppfunnet. Aven den fattiga
delade med sig åt den fattigare.
Tre av bokens författare har ännu när detta skrives sina
mödrar i livet. Detta avviker kanske från grundtanken med dessa
8
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
