Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Oförglömlig. Av Louise Adelswärd, f. Douglas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
der de första åren, blev vistelsen i Göteborg en lycklig och
givande tid, inte minst för morfar, som med stort intresse
ägnade sig åt skötseln av sitt län, där hans minne ännu lever.
Min mor och hennes syster Ingeborg undervisades enligt
tidens sed av guvernanter, utländska och svenska. En av de
senare var Sofi Hultén, gift Almqvist, grundaren av den kända
Almqvistska skolan i Stockholm. Av min mormor lärde de allt
som hörde till handaslöjder, som hon var mycket skicklig i —
mormor var den andra dam i Sverige som ägde en symaskin;
hon hade fått den från en vän i England. Det ansågs så
märkvärdigt, att alla hennes bekanta kommo för att se henne sy, och
även andra kommo och bådo henne sy på en bit tyg, så att man
kunde få ett minne av detta märkvärdiga instrument. Men den
ansågs så fin och dyrbar, att ingen av hennes döttrar tillätos
sy på den.
I Göteborg konfirmerades Mamma av domprosten
Wieselgren, och hans undervisning lämnade djupa spår i hennes sinne.
Hennes fromhet var inte av det slag som älskar yttre åthävor,
men vi som kände henne veta hur verklig den var.
Hon och hennes syster tillsammans med några unga vänner
undervisades i målning av bl. a. Vilhelm von Gegerfelt. Det
hörde liksom till, att en ung flicka skulle lära sig måla. Men
hur ofta sade hon inte på äldre dar, att hon var ledsen, att det
inte gjorts på ett mera ingående och allvarligt sätt — nu var
det mera att betrakta som ett nöje, men ett mycket stort nöje
mindes hon att det var.
Det var under morfars landshövdingetid som sillen, efter
att under decennier ha varit alldeles borta, åter kom tillbaka
till de bohuslänska fiskevattnen. Jag minns inte, vilket år
detta inträffade, men Mamma erinrade sig mycket väl, vilken
stor händelse det var, hur mycket arbete tillvaratagandet av
sillen förde med sig och hur morfar reste från det ena fiskeläget
till det andra, ofta under stora svårigheter. Så småningom skaffade
han sig egen segelbåt, så att han när han ville kunde nå även
de avlägsnaste ställen vid kusten.
Då var det alltid Mamma och hennes syster — under de
tolv åren efter Mammas födelse hade de i snabb följd fått
13
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
