Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Min fromma fostermoder. Av J. Bergman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
visade man aktning för varje allvarlig religiositet och därjämte
ofta hjälpsamhet mot den fattige kamraten.
Under gymnasist- och studenttiden i Uppsala mötte jag dels
hos dåvarande lektor Wikner och hos professor Rudin (vars
son Daniel var min klasskamrat) en friare religionsuppfattning
än den schartauanska. Snart kom jag även i kontakt med den
skepticism som i mild form framträdde i Viktor Rydbergs
Bibelns lära om Kristus och i brutalare former i
Verdandirörel-sen på 1880-talet.
Under sådana förhållanden fann jag mig förhindrad att bli
präst. Det fanns visserligen en »liberal teologi», vars
representanter ansågo sig kunna avlägga prästeden, som innebar
förpliktelse till Augsburgska bekännelsen (inklusive det orimliga
Athanasii symbolum) och Uppsala mötes beslut av 1593. Man
skulle fatta förpliktelserna »icke juridiskt», hette det, utan »med
evangelisk frihet». Bekännelseskrifterna hänvisade själva —
heter det — till bibeln, som skulle vara den auktoritet, efter vilken
de borde tolkas. Jag fann mig fullkomligt oförmögen att fatta,
hurudant det samvete var beskaffat, som kunde taga ett
högtidligt löfte så lättvindigt. I själva bibeln finnas ju många
ståndpunkter representerade. Jag frågade dessa liberala teologer, med
vilka känslor de en gång som präster skulle kunna behandla
en enkel bonde, som före avläggande av en ed bleve hänvisad
till själasörjaren för att få inskärpt, att man icke får göra några
»mentala reservationer», tysta förbehåll, vid en eds avläggande
—när de själva gjort sådana förbehåll vid sitt eget prästlöfte.
Ingen kunde ge mig tillfredsställande svar på den samvetsfrågan.
Nej, en prästed (eller — som det numera kallas — löfte, vilket
ju måste hållas lika heligt som en ed) kunde omöjligt av mig
avläggas.
Slutet blev att jag, med allt mitt helt naturliga intresse för
teologiska och särskilt kyrkohistoriska studier, icke kunde mot
mitt samvetes röst bli präst. Jag tog den filosofiska
doktorsgraden och blev först läroverks- och slutligen akademisk lärare.
Detta resultat av mina studier blev ett hårt slag för min
fromma uppfostrarinna, som såg sitt livs och sina uppoffringars
före-satta mål förlorat och fann mig avfallen från den barnatro, i vil-
32
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
