Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Min mor Ebba Bernadotte. Av Carl Bernadotte af Wisborg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och lade avgörandet i de blivande svärföräldrarnas och i Guds
hand.
Sin make älskade hon som sagt varmt, och det var rörande
att se detta par, som så trofast höll samman i hängiven kärlek
till varandra ända till det sista, det femtioåttonde gemensamma
vandringsåret.
Mina föräldrar slogo sig som nygifta ned i Karlskrona —
Svenska Flottans örlogsstation — och där föddes mina två
äldsta systrar och jag. Sommaren 1893 bodde familjen på
Rosendal, där min yngsta syster såg dagens ljus. Därefter flyttade
man in i eget hus i Stockholm, där min broder, den yngste av
oss fem, föddes. Det var också i detta hus som min Mor slutade
sina dagar 53 år senare.
Vår Mor ägnade det mesta av sin tid åt oss barn och vår
uppfostran. Den blev också både grundlig och gedigen. Vi
inpräntades icke endast att uppföra oss väl vid olika tillfällen, utan vi
tillsades också att alltid vara lika artiga mot alla som vi kommo
i beröring med, såväl hög som låg. Vi förmanades strängt att
alltid tala sanning, ty att icke i minsta detalj hålla sig till det sanna
fördömde vår Mor obönhörligt. Lydnad för föräldrar och lärare,
flit och arbetsamhet, därom förmanades vi ofta. Men det som
ständigt och innerligt lärdes oss alltifrån den spädaste
barndomen till långt efter det vi blivit vuxna, det var att lära oss tro på
den gode Guden och Hans son Jesus Kristus såsom hon lärt sig
göra och därigenom blivit lycklig.
Så gingo barndomsåren och ungdomstiden, och barnen bildade
så småningom nya egna hem. Då utvidgades moderskärleken
till att omfatta även barnbarn och barnbarnsbarn. Det gick
aldrig en födelsedag förbi, då icke en fin stor present kom från
kära Farmor eller »Gammelfarmor».
Men hon räckte till icke bara för sina närmaste. Mången
tjänare och underlydande kan omvittna, huru ofta de och deras
barn blivit ihågkomna, och märk väl, att dessa gåvor
utdelades icke slentrianmässigt utan utvaldes med stor omsorg och
efter vars och ens personliga smak. Ofta följde en liten hälsning,
skriven med hennes prydliga handstil, och den stilen var lika
redig, vacker och stadig de sista åren som sextio år tidigare. Den
36
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
