Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ett samtal. Av Poul Bjerre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ETT SAMTAL
av
Poul Bjerre
Det var nyligen Din dödsdag. Tänk att det gått fjorton år
sedan Du gick bort. Så levande som hade det varit i går ser jag
Ditt soligt leende ansikte med de två förföriska kindgroparna,
då jag viftade farväl i dörren. När jag åter kom in, låg Du där
slocknad, död.
Jag vet knappast om jag sörjde, det var något alltför
naturligt över det hela. Ett liv som givit vad det kunnat ge — och
som fått mottaga vad det kunnat mottaga. Och som slocknat
som kvällshimlen slocknar.
Kommer Du ihåg att jag brukade säga: »Du är ett barn,
mamma. Och det kommer Du alltid att förbli.» Som ett barn
dog Du också. Inga uppgörelser och inga patetiska scener —
som hade det varit en lek det hela.
Ett barn och en mor i förunderlig tvåenighet.
När jag tänker på detta stora mysterium, tränger minnet av
barndomens febernätter undan alla andra minnen. Där låg jag
med brinnande huvud och med brinnande kropp i brinnande
längtan efter något som kunde skänka lindring. Timme gick
efter timme, och varje timme hade mångdubbelt flera minuter
än alla andra timmar. Jag visste att Du låg vaken där inne i
rummet bredvid. Då och då hörde jag en snarkning från pappa.
Men jag orkade inte ropa. Känslan av övergivenhet var som en
förlamning som jag inte mäktade bryta. Så tändes ett ljus, och
Du kom in. Du ställde ljuset på golvet, så att skenet inte skulle
smärta de blodsprängda ögonen. Alltid kom Du med något som
39
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
