Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mamma och vi den tiden. Av Albin Johansson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MAMMA OCH VI DEN TIDEN
av
Albin Johansson
När jag skall skriva om min mor, anser jag det lämpligt att
skildra våra levnadsvillkor från och med den tid jag klart och
tydligt minns. Vi bodde före den 1 oktober 1897 i Vasastaden
vid Observatoriegatan 10 i ett stort femvånings hörnhus, som
hade fasad även mot Upplandsgatan. Där fanns vad man då
räknade till moderna bekvämligheter, vatten och avlopp, men inte
allt vad vi nu kräva för att anse en bostad modern, nämligen kyl1
och värmeskåp, hiss, maskinell tvätt m. m. Gården var en stor
rektangel, 25 X 20 m., belagd med tuktad sten och kantad med
ett fyrtiotal avträden, ett för varje hyresgäst.
Mina föräldrar bodde i en lägenhet om ett rum och kök,
ändrad till två rum och kök, när vi flyttade. Den var alltså rätt
rymlig. Hyran var 240 kronor per år. Våra farstugrannar voro
en ungkarl, som vi kallade procentaren, och en faktor med stor
familj. Den förre bodde i en fyrarumslägenhet och den senare
i två rum ;och kök.
Husets stora barnskara hade gården som lekplats för de små
och för de större barnen gatorna samt de då ännu obebyggda
delarna av norra Vasastaden. Där funnos tobaksplanteringar
och tobakslador. Där parken Sippan senare tillkom, öster om
Gustav Vasakyrkan, fanns en grop med matjord och riklig
tillgång på ben. Säkerligen var det någon massgrav från äldre tiders
strider. För oss pojkar voro dessa ben en inkomstkälla. Vi
kunde nämligen sälja dem till lumphandlare. Om benen tillhört
kreatur eller människor, vet jag inte. Det reflekterade vi väl
119
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
