Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Handelsidkerska i fiskeläge. Av Gabriel Jönsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
de bar kring brännvinet i innanför blusen; just dessa hade
använts av en faster till min far. Hon var för övrigt änka efter
en kustvakt i det närbelägna lilla fiskeläget Fortuna; han var
stygg mot henne och blev skjuten i en batalj med smugglare.
Fattigt var det som sagt i mors hem. Barnen fick aldrig äta
så mycket de kunde — utom potatis till middagen, som oftast
bestod av sill eller annan fisk —, och när det inte fanns något
att breda på brödet kom brännvin på bordet. Bröd fuktat med
brännvin, »brännvinsbröd», gavs ofta åt barnen för att de skulle
somna från hungern. Men det fanns ljuspunkter i denna
hushållning, och det var när mors morfar kom körande på besök.
Han stammade från Norra Wram uppåt Kullabygden, där han
hade åtta bröder; i snabbt förbigående kan nämnas att mor
ofta betonade hur lik jag är honom på huvudets yttre vägnar.
Nu hade han ett litet bondställe i Eskatorp, en mil inne i
häradet. I yngre år kunde han inte skriva sitt namn på annat
sätt än med »karamärke», men han blev alltmera »lärd» och
ansedd med åren. Han kunde säga när det blev regn eller storm
och förstod sig på stjärnornas gån g, och han gjorde mor
nyfiken på himmelstecknen, så att hon mycket tidigt kände i
varje fall Karlavagnen, Sjustjärnan och Tapperocken (Orion).
Det sägs att han var en gäv och god man men något av rumlare
också.
Om min mormor har mor berättat att hon inte var religiös
— i betydelsen »sinnesändrad» eller »frälst» — men att hon
var en rättfärdig kvinna. Hon tyckte inte om att tala illa om
folk eller att bruka vedernamn om dem. Och mot sina barn
var hon sådan, att det som var sagt, det var sagt; sedan hjälpte
det inte att skrika och gnälla. Hon gick och hostade ibland
och flämtade när hon gick uppför backar, och hon dog vid 38
års ålder, då min mor var 15 år. Sista gången hon var uppe
var en trettonafton: hon steg upp och åt en tallrik grönkål och
satte sig så att stena garn; sedan kom hon aldrig upp mer.
När mor var sex år började hon skolan, men hon kunde läsa
redan då. Detta hade hon dock inte lärt sig ur någon bok eller
genom att stava sig fram i tidningar; sådana fanns inte i
fiskeläget på den tiden. Hon läste på tryckta blad och papperslap-
134
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
