Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Handelsidkerska i fiskeläge. Av Gabriel Jönsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
En tid därefter fick mor hjälpa till med levebrödet i
hemmet genom att gå och plocka sten på de höga böljande åkrar
som hör till Hildesborgs slott, söder om Glumslöv. Det var ett
tungt arbete hela långa dagen, och lönen var 50 öre om
dagen. — ]ag kan aldrig färdas förbi de sköna backarna utan
att känna ett sting i bröstet; vad gör en mor under sitt liv
annat än plockar upp sten från vägarna där hennes barn går?
År 1891 gifte sig Johanna Jönsdotter med Petter Jönsson, som
sedan blev min far. Han var son till en fiskare, som bodde i det
förut nämnda fiskeläget Fortuna och som också hade en liten
skuta, med vilken han fraktade »mursten» från de små
tegelbruken längs kusten; de låg tämligen tätt på den tiden. Min
far var när han »gick och läste» längre än de andra
pojkarna, och han var tidigt en oförvägen och djärv sjöman. Men han
förslet sig fort genom att langa tegel som en fullvuxen och
blev förknytt i ryggen, så att han fick puckel med åren. På
sjön kom han inte mer; i stället öppnade han en liten
speceri-handel i en skrubb i hemmet i Fortuna. Den överflyttades snart
till Alabodarna, den utvidgades och födde efterhand en filial på
östsidan av Hven. Som föreståndare för denna kom min
blivande mor in i hans liv, och de satte bo i fastlandsfiskeläget;
för övrigt var de släkt på inte alltför nära håll.
År 1901 dog min far, endast 46 år gammal, och mor stod
ensam med sina fyra barn. Men hon fortsatte med att väga
varor och räkna in ören bakom sin disk; hon stod för övrigt
bakom samma disk i tillhopa femtio år. (Butiksinteriören kan
man se på en oljemålning av Albert Abbé, som hänger på
Hälsingborgs konstmuseum på Vikingsberg.) Från skolan vittnades
det efterhand att vi, hennes barn, hade gott huvud, och en
försommardag 1903 uttalade mor högt den tanken, att jag borde
studera i stån. Närmare bestämt i Hälsingborg, där jag kunde
bo hos min morbror, som var stationskarl. Mor ansåg att far
hade varit för snål; han ville att vi pojkar skulle på sjön och
tjäna pengar, och att segla till sjöss var en dröm hos mig själv.
Väl förmanades vi pojkar av de gamla helbefarna gubbarna,
som slitit ont och fått prygel på sjön och kväljts av ettersaltat
kött och maskfrätta skeppsskorpor: »vad ni än gör, såta inte på
137
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
