Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mognad inför livet. Av John Landquist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hade skräcksensationen att möta rektor Carl von Friesen i
korridoren, sedan aulans dörrar stängts.
Prästgården, som inköpts i slutet av 1600-talet som gammalt
hus redan då, var en tungskött sak. Jag vill blott erinra om
vedbärningen till de åtta, delvis stora rummen; bland
åtskilligt annat för nutiden främmande kan också nämnas
påfyllningen av fotogen till lamporna i alla rummen. På vintern fick
man i de större rummen inte upp temperaturen över 14 grader.
Jag, som tidigt blev bortskämd med hettan i mitt lilla vindsrum,
där jag brassade på med brasorna, klagade ofta över kylan
därnere. Men min mamma klagade inte. Hon hade ofta inte tid att
känna efter.
Min mor hade som kyrkoherdefru åtskilligt annat att bestyra
än hemmets ledning. Henne ålåg utdelandet av många gåvor i
form av pengar eller kläder till de fattiga och deras barn,
åhörandet av de fattiga fruarnas klagan, undersökningen av vilka som
voro de mest behövande och hjälpens organiserande. Som
Katarina församling var den största och fattigaste i Stockholm, var
här mycket att göra. Jag har inte närmare reda på allt min mor
utträttade i detta avseende. Men jag har åskådliga
barndomsminnen av själva de fattiga från hennes mottagningstimmar och
deras besök eljest: kvinnornas gråa, tärda ansikten och
jämrande tal, klädernas lumpor och kanske framför allt den kvalmiga
och fräna fattiglukten, som fyllde rummet och tamburen efter
en sådan mottagning.
»De fattiga» blev för mig ett mycket konkret begrepp under
min barndom. I själva verket gick mitt föräldrahems offentliga
verksamhet till en stor, kanske huvudsaklig del ut på
bekämpandet av den och dess följdföreteelser. Min far hade starka
sociala intressen, vilka påbjöds honom inte bara av hans ämbete utan
hos honom voro spontana och därför föranledde egna initiativ.
Han inriktade sig som ordförande i församlingens skolråd och
ordförande under åtskilliga år i Stockholms folkskolestyrelse
framför allt på förbättrande av folkskolebarnens förhållanden.
Efter en studieresa i min mors sällskap till England införde han
i början på 80-talet efter något mönster han i England sett
skolbad i Katarina församling —■ de första som inrättats i Stockholm
152
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
