Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - »Storprästmor från Dimbo.» Av Samuel Melin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
"STORPRÄSTMOR FRÅN DIMBO"
av
Samuel Melin
En allmän erfarenhet är att ju äldre man blir, desto tydligare
framträder bilden av föräldrahemmet. Minnet av far och mor
blir allt mer levande. Så har det också blivit för den som här
skriver och nu i korthet vill frammana bilden av en
utomordentligt god och självuppoffrande mor och hennes livsgärning.
Mitt föräldrahem låg på Falköpingsslätten med de vackra
västgötabergen i synranden. Här upplevde vi barn en sällsynt
lycklig barndom. Den som skapade hemmet var naturligtvis mor.
Det var hon som satte sin prägel på det hela. Hennes ordnande
hand märktes överallt. Då far av sitt arbete ofta var upptagen
utanför hemmet, blev barnens uppfostran i stor utsträckning
hänvisad åt mor. Far och mor voro fullständigt överens om
riktlinjerna för denna fostran.
Min mor, Hilda Emilia Augusta Melin, f. Stenborg, var
dotter till godsägaren Karl Vilhelm Stenborg, Skämningsfors, en
egendom som är belägen på västgötasidan vid Vättern, och
föddes år 1861. Såsom enda dottern blev hon hemmets ögonsten
och skulle därför sparas från allt hårt arbete. Efter tidens sed
fick hon sin utbildning i en s. k. skolpension, där hon framförallt
fick ägna sig åt musik, men även fick lära språk, främst tyska.
Då mor var i 20-årsåldern, kom till hennes församling en ung
präst som adjunkt. Det var far. Den inte så litet bortskämda
godsägaredottern gick gärna för att höra den unge prästens
predikan. Hans allvarliga och väckande förkunnelse grep hennes
hjärta, och den blev för henne av livsavgörande betydelse. Hon
167
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
