Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - »Storprästmor från Dimbo.» Av Samuel Melin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
en: »Samuel, se din lille bror, så oskuldsfull och lycklig han är!
Hos honom finns intet högmod. Bliv lika ödmjuk och god som
han.» Jag fick den gången en läxa, som jag haft nytta av hela mitt
liv.
Mors omsorg räckte också till för församlingsborna, särskilt
dem som hade det svårt. Ofta skickades något av barnen med
mat till en fattig eller sjuk. Den goda soppan från
söndagsmiddagen delades ofta med någon ensamboende. När tiden så
medgav hälsade mor själv på de gamla i prästgårdens närhet. Hon
tog då något av barnen med sig för att sjunga en sång eller
psalm. Hon älskade sång. Under flera år ledde mor
undervisningen i söndagsskolan och fortsatte härmed tills andra krafter
kunnat anskaffas.
Mycken tid ägnade hon åt brevskrivning. De bortavarande
barnen skulle om möjligt regelbundet få en hälsning från
hemmet. Ju äldre mor blev, desto mera tid ägnade hon åt sådan
brevskrivning. Vi barn bevara hennes brev som värdefulla
klenoder, rika som de äro inte bara på nyhetsstoff utan också
på förmaningar och hänvisningar till olika bibelspråk, som vi
borde tänka på och minnas. Stor oro kände mor för de
bortavarande. Dröjde det för länge innan underrättelser kom från den
ene eller den andre, fruktade hon det värsta. Så mycket större
blev då glädjen, när ett brev underrättade om att allt stod väl
till. »Tack, gode Gud!» var mors ständiga svar på sådana
underrättelser. Hon var den ödmjukaste bland ödmjuka. Hon blev
nästan förargad, om någon berömde henne för något. Någon av
hennes vänner kunde t. ex. lovorda henne för hennes barn:
»Hilda, du kan vara stolt över dina nio barn, som alla berett
dig så mycken glädje.» Hennes svar blev alltid detsamma: »Det
är inte min förtjänst, det är alltsammans idel nåd från vår Gud.»
Hur kunde mor hinna med allt arbete? Den frågan gjorde vi
oss ofta i vårt hem. Och hur kunde hon orka? Svaret på dessa
frågor fingo vi, när vi ofta i tidig morgonstund sågo mor lutad
över den öppnade Bibeln eller på knä i bön i den lilla kammaren
intill köket. Hon bars under hela sitt liv av en stark
gudsförtröstan. Hon litade på Guds hjälp i alla svårigheter. Bibeln var
hennes käraste bok. Att den flitigt använts, därom vittna de slitna
170
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
