Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - »En boksynt människa.» Av Birgit Ramström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det var ett släktdrag i min mors familj att vara morgontidig;
redan vid fem-sextiden tände hon sin lampa och började läsa.
Hon hade då minst tre timmar för sig själv, innan det stora
huset kom i gång. Varje ostörd stund i övrigt var hon
sysselsatt med skrivning eller läsning; ett handarbete rörde hon
aldrig frivilligt sedan hon blev fullvuxen.
Under de långa, tysta morgontimmarna kastade sig min mor
med en vetenskapsmans glödande iver in i sina studier. Hedda
Ekman var ett offer för sin samtid: i hennes ungdom blev en
universitetsbildad kvinna nästan martyr för sin tro. Alla
flickor från välsituerade hem fingo ungefär lika god uppfostran,
och den som hade begåvning kunde helt visst bygga en hel del
härpå. Men den bildning min mor tillägnade sig kunde icke
mätas med vanliga mått. I fråga om mångsidig beläsenhet,
självständigt tänkande och förmåga att tillgodogöra sig
vetenskaplig litteratur stod hon i särklass, vilket även tycks ha varit
åsikten hos de lärda män, med vilka hon fördjupade sig i
vetenskapliga diskussioner då tillfälle gavs. Bland hennes och min fars
umgänge befunno sig ett stort antal av de lärare, som voro
knutna till Göteborgs högskola, och dessa blevo snart min
mors hängivna vänner och beundrare. Det var professorerna
Johannes Paulson, Vitalis Norström, Ludvig Stavenow, L. A.
Jägerskiöld och Axel Herrlin, docenten Elias Janzon m. fi.
Under de korta stunder hon samtalade med dem, innan
tröttheten tog ut sin rätt och hon försvann in till sig, hann hon
koncentrera sin vetgirighet, sina kunskaper och sin högst
påtagliga, nästan galliska esprit till en ingalunda ordinär
middagskonversation. »Man hade den känslan att hon i förväg planlagt
och övertänkt vad hon ville tala om», skrev en av dessa
professorer till oss efter hennes död, och detta gjorde hon förvisso
också, för att till det yttersta utnyttja tiden som stod henne till
buds. »Jag skulle när som helst kunnat ge henne laudatur i
historia, om hon varit en av mina studenter», sade en annan.
I min mors bibliotek stod hylla efter hylla med digra
vetenskapliga verk: världshistoria, svensk historia, religionshistoria,
konst- och litteraturhistoria, många på franska, tyska eller
engelska; där funnos biografier och memoarer i särskilt stort an-
235-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
