Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En konstnärs maka. Av Malin Thufvesson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nare kommo de till den hamiltonska egendomen Wik utanför
Nyköping, nämligen då äldsta mostern Signe gifte sig med
greve Henning Hamilton och Thecla reste till Österrike för att gifta
sig med greve Carl Gustaf Wrangel.
De unga mostrarna menade säkert väl med sina systerbarn
men voro oerfarna barnpsykologer, en egenskap som nog skulle
ha behövts när det gällde att uppfostra den lilla Sigrid. Hon
var ett friskt, livligt och fantasifullt barn, intelligent och
musikalisk men oerhört sensibel och ömhetsträngtande. I
mostrarnas uppfostringsmetod ingick bl. a. att ideligen, för att kväva
eventuell egenkärlek, tala om hur ful Sigrid var. »Du är så ful
att du inte är värd att solen skiner på dig», är ju ett omdöme,
som borde kunna platta till vilken högfärdsande som helst. Men
följden blev att mamma i hela sitt liv fick kämpa mot en blyghet,
som gjorde att hon ofta drog sig inom sitt skal.
Det var ej heller hos mostrarna hon sökte tröst, när sorgen
över fulheten och längtan efter modern föll på, utan hon grät ut
sin barnsliga förtvivlan i husmamsellen Linas knä. Att Lina
måste ha haft den primitiva moderlighet, som mamma längtade
efter, kan jag förstå både av vad mamma berättat och av Linas
brev, som finnas i min ägo. Dessa brev andas kärlek och ömhet,
omtanke och förståelse för ett barns blyga ömhetsbehov.
Jag har aldrig hört hur mamma började sin skolgång, men
jag förmodar att hon, liksom de flesta s. k. herrskapsbarn på
den tiden, läste för guvernant. I tidens fullbordan kom hon
emellertid till Stockholm och i en pension, som låg i
Brunkebergs hotel. Författarinnan Gurli Linder, som blev hennes
skolkamrat, har i sin bok »På den tiden» berättat, att mamma första
gången gjorde sin entré i skolan med en docka på armen. Jag
förstår hur fasansfullt det måste ha känts för mamma att direkt
från bondlandet komma in i en storstadsmiljö, som var henne
absolut främmande, och att dockan hjälpte henne att känna
kontakten med hemmet. Samtidigt med skolstudierna utvecklade hon
sin musikaliska begåvning och blev en skicklig pianist, men när
hon efter slutad skolgång beslöt att ägna sig åt musik och
mottagit ett erbjudande av en musikintresserad att få resa till ett
musikkonservatorium i Tyskland, blev hon nekad av sin stock-
267-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
