Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - »För länge, länge sen...» Av Fredrik Vetterlund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
"FÖR LÄNGE, LÄNGE SEN..."
av
Fredrik Vetterlund
Först minns jag mitt barndomsrum med skugga om
morgonen ut mot Halmstads stora torg. Men öppnades en dörr i
fonden mot ett annat, helt obetydligt rum, då hoppade plötsligt
östersol in, lycklig och sprittande, över en trång liten gård
med ett plank, som avstängde från grannhuset och kajen.
I de två rummen bodde också min gamla stillsamma
farmor, som visst mest skötte om mig, när jag var tre—fyra år,
medan föräldrarna residerade i husets övre våning. Det första
jag kan påminna mig om min mor var, hur hon en gång satt
mig på sin arm och med sin lätta gång sprungit upp till
gluggen i vindsfönstret för att visa mig världen. Jag fick titta ut
över gården och kajen och skeppen långt bort mot öster och
söder i skimmer och morgonglans! Jag inbillar mig att jag
hörde hur det var liv på kajen och hur sjömännen lastade bördor
ombord på fartygen under sånger och rop! Det var poesien
som mötte mig.
Mamma var apotekardotter från Laholm, född 1838, hette
Henriette Hanson och hade gått i pension i Halmstad, där
släkten ägde sina rötter. När hon gift sig, förde hon med sig
i hemgift det ansenliga huskomplex, som bland annat
innefattade Halmstads äldsta byggnad, det så kallade Kalentehuset,
fordom tillhörigt dominikanerorden och än i dag, med
moderna tillbyggnader, utmärkt för sina tjocka medeltidsmurar. I
en nyare byggnad, som utgjorde lägenhetens fasad mot torget,
hade vi emellertid våra egentliga boningsrum och min far på
287-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
