Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Realist och romantiker. Av Anders Ångström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vudstupa. Hon deltog i bröllopsmiddagen som om intet hänt.
Vid denna tid bodde hon några år hos mig och min hustru i
Stockholm. Under någon tid framåt tyckte vi nog att hon var
liksom litet »dämpad» och inte hade sin vanliga rörlighet. Först
flera år efteråt fingo vi klart för oss, att hon brutit ett par
revben. Hon hade dock inte velat tala med läkare och inte heller
med oss om en sådan småsak, utan hade själv kurerat sig genom
att anlägga något slags självkonstruerat bandage, något som hon
för övrigt var ganska skicklig att göra.
Hennes intellektuella och kulturella intressen hindrade henne
ej att både inom och utom hemmet utveckla stor praktisk
duglighet. Då vi pojkar gingo i småklasserna, vävde hon i stor
utsträckning tyget till våra kläder och även en hel del gardiner
och möbeltyg. Hon gjorde, så som jag kunnat fatta från andras
utsago, en betydande insats i Röda korsets verksamhet och var
i många år ledamot av styrelsen för Fackskolan i Uppsala.
Där jag nu satt i soffan i hennes lilla våning lät jag blicken,
som så många gånger förr, vandra över de gamla välkända
möblerna och tavlorna. Från väggen tittar hennes berömde
morfar, matematikern professor Jöns Svanberg, bl. a. lärare för
sedermera Oscar I och hans bröder, ner på oss, målad i
prästkrage och nordstjärna, av Rosenbrock. Jöns Svanberg fick som
belöning för sina tjänster Alunda pastorat, som han vad
predikningarna beträffar skötte med bistånd av hjälppräst, säkert till
båtnad för församlingen. Någon gång i början hade han
predikat själv och lär då enligt malicen ha börjat predikan med orden:
»Ponera, mina kära åhörare, att det finns en Gud.» Litet av
denna rationalism hade nog gått i arv även till min mamma.
Hon-ville inte gärna vara med på något »credo, quia absurdum». Men
om man tar bort det övernaturliga och irrationella hos
religionen och begränsar sig till det som för henne var det väsentliga,
kan man lugnt säga att hon omfattade denna rest med en
värme och ett allvar, som icke stod deras efter, vilka man annars
brukar beteckna som varmt religiösa.
Bredvid Jöns hänger porträttet av hans hustru, född
Merc-kell, av den välkända stora släktgrupp, som är bekant under
namnet »Sursill» och som är genealogiskt beskriven i det klas-
526-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
