Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första kapitlet: Mitt barndomshem och mina föräldrar — Hemmets inflytanden — De första skolåren — Militärlifvet — Afresan till Amerika
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
egendomlig förkänsla af att jag i framtiden skulle få att
kämpa med stora kroppsliga besvärligheter och
ansträngningar och att det därföre var nödvändigt för mig att
härda min kropp för att förbereda mig för hvad som
komma kunde. Så valde jag ofta hårda golfvet till mitt
hviloläger under natten med en bok till hufvudkudde.
Äfven gjorde jag långa fotpromenader utan att förtära
hvarken mat eller dryck och lät stundom kamraterna slå
mitt bröst med sina knytnäfvar, tills det blef svullet och
blodsprängdt. Jag experimenterade äfven med hur länge
jag kunde undvara föda utan att förlora min andliga och
kroppsliga spänstighet.
Då jag var nära sexton år, inträffade en händelse, som
utöfvat ett afgörande inflytande på hela mitt lif.
I mitt föräldrahem i Önnestad bodde en kapten Werin
vid svenska armén. Han var inackorderad hos mina
föräldrar och betraktades som en medlem af familjen.
Tillfälligtvis hade han gjort bekantskap med en yngling af
ungefär min ålder och med samma förnamn som jag. En
dag kom denne yngling för att besöka kaptenen, och då
han gick upp på gårdsplanen framför boningshuset och min
moder och syster fingo se honom från fönstret, utropade
båda på en gång med hög röst: "här kommer Hans". Han
hörde detta och blef högeligen öfverraskad att de kunde
känna honom, under det de i själfva verket misstogo honom
för att vara mig. Jag befann mig då i Kristianstad, och
dagen därpå uppsökte mig därstädes denne andre Hans och
omtalade tilldragelsen för mig samt sade att han lofvat min
moder och syster att göra min bekantskap. Om det fins
något sådant som sympati mellan människor, så fanns
förvisso sådan mellan honom och mig. Vi kände oss ovilkorligen
dragna till hvarandra och hafva allt sedan den tiden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
