Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tredje kapitlet: Min fader och broder anlända — Vi resa till Illinois och erhålla arbete vid en järnväg nära Moline — Frossan — Doktor Ober — Religiösa intryck — Min mor, syster och hennes man anlända — Ett brinnande järnvägståg — Vi begifva oss till Minnesota — Våra första erfarenheter som vedhuggare och nybyggare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hade tagit med sig de få husgerådssaker de egde och några
matvaror, däribland lämningen af en svensk sillsalad samt
fem dollars och femtio cents i kontanta penningar, hvilket
var allt af jordiska egodelar, som vi besutto. Men hvem
frågar efter penningar vid den åldern. Willard var 25 år,
min syster 23 och jag snart 21 år, alla friska och sunda
samt icke ens ett ögonblick tviflande på framgång i hvad
vi än månde företaga oss.
Vedhuggning, som är nära nog det hårdaste arbete
och hvartill vi voro mindre dugliga än till nästan hvilken
annan sysselsättning som helst, blef nu vår lott. Vi hade
att begifva oss till en plats tre mil ofvanför Red Wing,
hvarest en amerikan hade uppgjort kontrakt med
ångbåtsbolagen att lasta 1,500 famnar ved vid stranden af
Missisippi. Där fanns redan en gammal vedhuggarstuga, som vi
gjorde i ordning åt oss genom att förse den med tak af
hö och jord, insätta en dörr och ett litet fönster samt lägga
några ohyflade plankor till golf. Inom ett par dagar voro
vi sålunda vederbörligen inhysta med barn och allt i den
obetydliga hyddan, som endast, var 12 fot bred och 16 fot
lång, men som dock för oss var lika dyrbar som någonsin
ett palats för en kung.
Vedhuggningsarbetet tog genast sin början. Träden
utgjordes af långa lönnar och askar, och vår betalning var 55
cents famnen för den lösa och 65 cents för den hårda veden.
Att börja med kunde vi icke tillsammans hugga mer än en
famn om dagen, men inom en vecka kunde vi hugga en
famn hvardera, och innan vinterns slut ofta tre famnar
tillsammans. Om några dagar ankommo fyra norske
vedhuggare, för hvilka vi uppförde ett nytt sofrum. Min syster
lagade mat åt oss alla och de andre betalade för sin kost
till Willard och mig, som hade allting gemensamt. Dessa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
