Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tredje kapitlet: Min fader och broder anlända — Vi resa till Illinois och erhålla arbete vid en järnväg nära Moline — Frossan — Doktor Ober — Religiösa intryck — Min mor, syster och hennes man anlända — Ett brinnande järnvägståg — Vi begifva oss till Minnesota — Våra första erfarenheter som vedhuggare och nybyggare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fantastiska åtbörder och hopp, afsjungande af sånger, skrik,
slående på tamtam och ringande med klockor, ett skådespel,
som genom sin hemska vildhet öfverträffade allt som jag
någonsin sett. Samma indianer blefvo ånyo våra grannar
under en kort tid vid nybygget Vasa påföljande vinter, och
vi tyckte rätt mycket om dem, och de om oss. Åtta år
därefter deltogo de dock i de gräsliga blodbaden på de hvite
nybyggarne i vestra Minnesota, och 39 af deras män hängdes
i samma galge vid Mankato hösten 1862, hvarefter de öfrige
fördes utom våra gränser.
Indianen är nu en sällsynthet i vår stat och skall
snart tillhöra en utdöd ras, såvida han icke antager den
hvite mannens civilisation. Mycket har skrifvits både för
och mot honom men med öfverdrifter på bägge håll. Han
var hvarken den hjälte, som Fennimore Cooper gör honom
till, ej heller det blodtörstiga vilddjur, i hvars skepnad andre
skriftställare hafva afmålat honom. Hans krigssätt var
naturligtvis grymt och vildt, ty han var ju en vilde, men
han retades ofta till vrede genom dålig behandling och
orättvisor, begångna af den hvite mannen. Men det är icke
min afsigt att skrifva en skildring öfver indianerna, och som
jag aldrig mer kom i beröring med dem, skall jag icke
heller vidare omnämna dem på dessa blad. De voro
naturbarn begåfvade med många goda och många dåliga
egenskaper, och de förbättrades icke genom de hvites inflytande.
Som prof på känslofull indiansk vältalighet vill jag här
anföra följande utdrag ur ett tal af en indianhöfding, såsom
svar till en af regeringens agenter, som ville förmå
indianerna att sälja sitt land och flytta längre vesterut för att
bereda rum åt den framträngande hvite mannen. Talet är
öfversatt till svenska i Unonius’ Minnen från Amerika och
jag citerar denna aktade skriftställares ord.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
