Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Femte kapitlet: Inbördeskrigets början — Skandinavernas deltagande däri — Upprop i "Hemlandet" till skandinaverna i Minnesota — Kompani D. organiseras — Pressens uttalande — Afskedet — Tåget öfver Cumberlandbergen — Tredje regementets öden — Indianblodbadet i Minnesota 1862 — Krigshändelser 1863 — Vicksburgs belägring — Anekdoter om generalerna Logan, Stevenson och Grant — Little Rock eröfras — Rekrytering i Fort Snelling — Striden vid Fitzhugh Woods — Pine Bluff — Vinterlägret vid Duvalls Bluff — Intryck av Lincolns död — Krigets slut — Tredje regementet hemförlofvas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vi mil efter mil på den vackra slätten utanför förpostlinierna,
hvarest män af min egen brigad stodo på vakt. Till sist
öfverraskades vi af mörkret på flera mils afstånd från den
plats, där vi ridit genom förpostlinien. Styrande våra hästar
tillbaka mot uniontruppernas läger, påträffade vi förpostlinien
på en plats, hvarest ett nyanländt regemente tjänstgjorde
och hvarest marken var mjuk och sumpig. Anropad af
skildtvakten sade jag honom hvem jag var, men som han
icke kunde tydligt urskilja min uniform i mörkret och icke
kände mig personligen, tog han oss för spioner och befallde
oss med sänkt gevär att hålla oss på vederbörligt afstånd,
tills han finge tillkalla befälhafvaren öfver vakten. Det
var ingen lätt sak att efterkomma hans order, ty hästarne
sjönko oupphörligen i den lösa marken, men slutligen
anlände vaktofficern, och vi lyckades utan vidare äfventyr bli
insläppta genom våra linier. Jag var icke den första officer,
som sålunda råkat i klämma genom försummelsen att
utskrifva pass för mig själf, innan jag lemnade lägret. Så
förflöt vintern i lägret på det hela taget jämförelsevis lugnt
och enformigt.
Frampå våren, en vacker aprildag, som aldrig skall
förgätas, anlände nyheten att vår president, Abraham
Lincoln, hade blifvit mördad. Gripen af bestörtning öfver
denna underrättelse skyndade jag i egen person ned till
mitt regemente för att meddela den sorgliga nyheten. Aldrig,
hvarken förr eller senare, har jag sett ett sådant skådespel
som det, hvilket nu följde. Somliga män blefvo alldeles vilda
af sorg, väderbitna veteraner togo hvarandra i famn,
högljudt gråtande, andra svuro och förbannade. På fånggården,
kring hvilken män under mitt befäl stodo på vakt, tog en
tillfångatagen rebell af sig mössan, svängde den i luften och
hurrade för mördaren Booth, då han förnam nyheten. En ung
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
