Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Åttonde kapitlet: Besök i Sverige 1868—69 — Ändamålet med min resa — Erfarenheter och iakttagelser därunder — Olikheten mellan amerikanska och svenska seder — Min födelsebygd — Mottagandet och vistelsen därstädes — Besök i Kristianstad — Besök i Stockholm — Riksdagen — Återresa till Amerika — Tankar och intryck med hänsyn till embetsmannaklassens ställning i Sverige
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
voro mina hågkomster däraf otydliga och ofullständiga,
hvartill kom att jag icke hade sett mycket af det vackra
landet. Jag vill nu söka återgifva några af mina intryck
och erfarenheter under detta besök så troget som minnet
tillåter, och om jag därvid skulle komma att omtala saker,
som möjligen kunna förefalla stötande för vissa klasser af
mina landsmän, så ber jag få uttryckligen förklara att jag
gör det utan den ringaste tillstymmelse till någon ovänlig
känsla och utan alla illvilliga bevekelsegrunder, uteslutande
i sanningens intresse, ty ehuru jag nu i närmare fyrtio år
varit en trogen och laglydig amerikansk medborgare,
fasthänger jag ännu vid Sverige, dess folk och institutioner
med samma tillgifvenhet, som ett barn hyser för sin moder.
Då jag lemnade Sverige 1851, funnos där inga järnvägar.
Vid min återkomst däremot den 23 december 1868
öfver England, Tyskland och Köbenhavn landsteg jag i
Malmö just i rättan tid för att hinna fram till järnvägsstationen
och med tåget afgå till Kristianstad. Den vackra
stationsbyggnaden med dess prydliga omgifningar, de
uniformerade och artige tjänstemännen, redo att stå till hands
med alla önskliga upplysningar, de välklädda och till
utseendet välmående människorna i första och andra klassens
väntsal, allt bidrog att på mig göra ett angenämt intryck.
Detta första intryck skulle dock, tyvärr, snart störas
genom en liten episod, som jag vill i korthet berätta.
Då jag gick till biljettförsäljningen för att köpa biljett,
fick jag se en fattig torparehustru vid tredje klassens
biljettlucka med en silfverriksdaler i sin hand och med tårar i
ögonen bedja biljettförsäljaren att vexla hennes penningar
och gifva henne biljett. Jag hörde henne klagande säga
att hon hade tvänne små barn ensamma hemma, att detta
var det sista tåget och att, om hon icke kunde komma hem
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
