- Project Runeberg -  Minnen från en sjuttonårig vistelse i nordvästra Amerika / Förra delen /
2

[MARC] Author: Gustaf Unonius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

2

lyckliga tid då man icke är mer än nitton år", eller, såsom
mera tillämpligt på mig sjelf: sköna, lyckliga tid, då man
tänker och känner såsom vore man icke mer än nitton år!
Men häri ligger dock egentligen icke någon klagan, icke
något missnöje, förorsakadt af jemförelsen mellan ett nu och
ett då; ty i detta ögonblick kan jag icke återhålla en
tacksamhetssuck till Gud, som skänkt mig dessa nitton åren
och derunder så styrt mina öden, att om än äfven jag
icke fått blifva främmande för många af lifvets bekymmer,
mödor och sorger, om än mycket af ett lyckligt fordom
visat sig vara endast en lycklig drömbild; så äger jag dock
nu både i min inre och yttre verld glädjeämnen, som qväfva
hvarje fruktlös och vemodig klagan öfver att en yngre
lefnadsålders lycka varit större än den, för hvilken jag nu i
äldre år har att tacka alla goda gåfvors gifvare.

Men liksom jag då, med kanske något för mycket
ungdomligt öfvermod, gladde mig i tanken på en framtid, som
tycktes le emot mig med nästan sagolika äfventyr; så finner
jag nu, efter lifvets många omvexlingar, en glädje uti,att för
några ögonblick sätta mig tillbaka i de förhållanden och i
den sinnesstämning, hvari jag var, när jag gick att möta de
skiftesrika händelser, som gifvit anledning till dessa
anteckningar.

Jag försätter mig i inbillningen tillbaka till en liten
obetydlig studentkammare i Upsala, så ringa och tarflig, att den
efter nyare tidens fordringar knappast kan äga anspråk på
namn af studentrum. Der står den vanliga hufvudmöbeln,
bokhyllan, med sitt lilla bibliothek i temmeligen ostädadt
eller rättarc sagdt städadt skick, ehuru en och annan
spindel, "sänkt i forskningens djup", spunnit sin fina väfnad
mellan väggen och böckerna. Det ligger häruti ett uttryck af
någonting stationärt, hvilket visserligen icke i öfrigt utgör
något framstående drag hos egaren sjelf. Fram vid fönstret
står ett stort skrifbord, upptagande en betydlig del af
golfvets areal. På ömse sidor om ett gigantiskt bläckhorn ligga
åtskilliga stora bundtar af manuskripter, hvilka kunna gifva
den, som icke är närmare bekant med förhållandena,
anledning att tro, att den lilla studentkammaren hyser en
författare med en Voltaires eller Göthes produktivitet Men
långt derifrån. Bläckhornet har väl tillförene en och annan
gång fått skatta till några poetiska utgjutelser; men recen-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:03:16 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/minnen17/1/0016.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free