Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
17
att smälta och åter upplösa sig i toner. Det tyckes nästan
som vore der lif, som lefde och rörde sig en ande i den
genom vågen lätt ilande byggnaden.
Ändtligen tyckes tiden närma sig för vår afresa.
Kaptenen har inmönstrat sin besättning och underrättat oss om
att vi nu kunna begifva pss om bord. Vi hafva dock ännu
en afton på landbacken, och den tillbringas i sällskap med
vännen E. samt några andra bekanta sedan student-tiden.
Deribland var mag. H., allmänt känd för sin
utomordentliga talang att sjunga Bellman, och brödren H., ännu mera
allmänt känd i Upsala under namn af Skepparen, i liflig
åminnelse sedan Turkiska musikens dagar. I sådant
sällskap kunde man ej annat än på det trefligaste sätt passera
sista aftonen före afresan. Det var den sista, glada
efterklangen af studentlifvets dithyraAb. Ännu en gång tjustes
mitt öra af de gamla välbekanta melodier och visor,
hvarmed Skepparen i våra glada lag i Upsala brukade undfägna
oss, och som han på ett mästerligt sätt förstod att utföra; —
ännu en gång fick jag höra några af Bellmans herrliga
sånger, sjungna af H. så som jag ganska säkert aldrig mer får
höra dem sjungas; och det var icke underligt om jag, i en
stund sådan som denna, mera tydligt än någonsin förut skulle
skönja ’Vemodsdraget öfver pannan hos den största sångaren
som norden har." Var denna afton ett nytt afsked från
ungdom och sång? Nej, så får det ej vara. Så länge
menniskan ännu har något i lifvet att älska, är hon ännu ung,
och de gamle hade rätt, då de tänkte sig kärleken under
bilden af en yngling. Så länge kärlek bor i hjertat,
blomstra ock lifvets vårliga blommor, och äfven sångens kunna
ej helt och hållet förblekna.
Maj den 29. Gick att säga mitt sista farväl titt E. och
hans familj. Han var ej hemma, men vi träffades sedermera
ute i staden, der jag rörd och tacksam för hans mot oss
vir-sade godhet, och ihågkommande vår mångåriga vänskap,
räckte honom handen till afsked. Han lofvade att innan vår
afsegling komma ut till oss om bord på skeppet. Men den
blick och den handtryckning, som åtföljde detta löfte, sade
mig att jag ej fick bygga derpå, att det var en undflykt för
att göra afskedet kort och fåordigt, och bespara oss båda en
lifligare bitterhet deraf. Vi sågo icke heller mer hvarandra.
Med skilsmässan från honom bröts det sista bandet, som för-
2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
