Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
33
för oss att slå upp våra bopålar, ämna vi dröja några dagar
i New York,
Aftonen tillbragte vi tillsammans med kapten Bohlin
och en kapten Bräcke, likaledes från Gefle, som med sitt
skepp en timma efter oss anlände till New York. Härmed
är förenad en omständighet, hvilken, såsom högst egen i sitt
slag, väl förtjenar att omtalas. Kapten B. lemnade Gefle på
samma gång som vi. Han seglade så godt som i vårt
kölvatten ända till Öregrund, hvarefter begge skeppen, under
ett temmeligen hårdt väder i Östersjön, skiljdes från
hvarandra, för att dock åter på samma dag och timma
sammanträffa i Helsingör. Derifrån gingo vi åter i hvarandras
sällskap till segels, men förlorade redan följande dagen sigte af
hvarannan. Slutligen, efter att hafva kryssat nästan en
månad i Nordsjön och i Engelska kanalen, och efter ytterligare
en fyra veckors kryssning på Atlantiska hafvet, upptäckte vi
en vacker dag, på långt afstånd i lä om oss, ett skepp. Vi
hade icke på länge fått fägna oss öfver närheten af någon
medseglare, så att det var med ett särdeles intresse vi
betraktade de hvita segel, som nu påminde oss om, att vi icke
voro alldeles ensamma i verlden. — Den erfarne sjömannen
har en förunderlig förmåga att kunna skilja den ene
nationens fartyg från den andras, och att på långt afstånd kunna
känna igen en seglare, liksom på landbacken den ena
menniskan känner igen den andra på klädsel och utseende. Det
dröjde ej länge förr än vår kapten utropade: "det är ett
svenskt skepp, och hvad mera är, jag tror att det är
Victoria." Svenska flaggan hissades, och helsningen besvarades
med de blå och gula färgerna. Kapten lät upphissa
kompaniets flagg på stortoppen, och snart sågo vi samma signal
från det andra skeppet. Vi närmade oss hvarandra, och som
vinden var låg, gjorde vi på eftermiddagen, i kaptens gigg,
midt i atlantiska oceanen, ett besök hos kapten Bräcke. Det
var sannerligen ett lika så eget som gladt sammanträffande.
Victoria hade gått norr om England, vi deremot genom
Brittiska kanalen, och hade dessutom uppehållit oss flera dagar
i Porsmouth, så att det var så mycket mer besynnerligt,
att de begge skeppen här skulle möta hvarandra. De båda
gubbarne kunde under hela deras långa sjömanslif ej erinra
sig någon dylik händelse. Redan samma natt åtskiljdes vi
åter af en storm. Minnet var en långt bättre seglare än
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>